Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM SPRÅKRIKTIGHET.
4) Att med ledning af språkets ljudlagar afgöra, hvad som är
språkriktigt, d. v. s. regelbundet och ljudlagsenligt utveckladt ur det
äldre språkets förutsättningar, är ytterst vanskligt, för att icke säga
omöjligt. Ty förutom den principiella svårighet, som ligger i att be
stämma, hvilka ljudlagar vi skola taga hänsyn till: det äldre språkets
eller de som ännu verka eller de som nu hålla på att arbeta sig fram
eller alla dessa tillsammans (månne äfven, då de stå i strid med hvar
andra?), så är att märka, att vi sällan eller aldrig så i grund känna
till den speciella ljudlagens art och verksamhetssfär, att vi kunna exakt
formulera densamma. Vetenskapens framsteg leda dagligen till nya
och bättre formuleringar af ljudlagarna, hvilket nödvändigtvis medför
idkeliga ändringar i uppfattningen af än den ena, än den andra for
mens språkriktighet. Ännu för icke länge sedan ansågs Sverige vara
en i viss mån osvensk form, där g berodde på danskt inflytande, hvar
för också t. ex. Dybeck och Rydberg i sin patriotism velat införa for
men Sverike; nyligen är emellertid uppvisadt, att Sverige just är den
från svensk ståndpunkt ljudlagsenliga formen, och torde den väl sålunda
hädanefter få gälla såsom den bättre. Likaledes kunna aldra, håldre
göra anspråk på att få anses som bättre än allra, hällre, ty -Idr- kvar
står säkerligen ljudlagsenligt i nysvenskan; jfr äldre, föräldrar, aldrig
m. m. (skvaldra, buldra o. d. äro omstöpta till skvallra, bullra efter
skvaller, buller). Emellertid är det nog icke medvetandet af, att våra
ljudlagsformuleringar äro mer eller mindre osäkra och växlande, som
afhåller dem, som från den här kritiserade ståndpunkten söka förbättra
vårt språk, från att konsekvent praktisera sina teorier. Idkeliga inkonse
kvenser råkas nämligen äfven här, och godtyckligheten har fritt spelrum.
Så t. ex. för att blott anföra ett af de otaliga hithörande fallen
har bland de många författare, som nitiskt sträfvat att införa formen
åsar (för asar), ingen så vidt jag vet velat offra någon möda
på att skaffa guden Balder det ljudlagsenliga namnet Bålder (jfr ålder
af fsv. alder, såld af fsv. såld o. s. v.).
5) Det beror uteslutande på godtycke, hvilken periods språkbruk
man väljer till sitt ideal. Då Kydqvist förälskade sig i tiden omkring
1300, så var lians subjektiva skäl därtill "tydligen det, att vi från den
tiden ega vår äldsta literatur. Hade vi haft någon äldre att tillgå, så
hade Rydqvist tvifvelsutan i dennas språk sökt yttersta normen för
svensk språkriktighet. Hade svenskan ännu på hans tid icke hunnit
få någon literatur, så hade han aldrig fallit på den idén, att i det äldre
381
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
