- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri / 1885 /
473

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM SPRÅKRIKTIGHET.
Bland dem, som företrädesvis inlagt förtjänster genom upptagande
af lånord ur fornsvenskan och isländskan, är framför alt att nämna
V. Rydberg, om han också härvidlag någon gång icke hållit sig inom
de råmärken en sund smak utstakar. Från dylika felgrepp kunna ännu
mindre Säve, Gödecke och Hildebrand frikännas, ty specielt i deras
öfversättningar från isländska författare förekomma tidt och ofta ut
tryck, som, hvad de än må vara, icke äro svenska, d. v. s. begripliga
för en svensk, som icke studerat isländska. Såsom exempel på lyckliga
lån från de fornnordiska språken torde vara tillräckligt att anföra:
gamman, mala (tala), id (jfr idog), säjda, skarn, gånga, galder, runor,
arla, jarl, fylking, varda; d. v. s. varda o. d. är ett godt ord när det
användes jämte och med något annan färg än blifva, icke då det an
vändes i stället för detta. Att dylika sträfvanden icke äro fruktlösa,
att en sådan lånerörelse i stor skala kan lyckas och att det såsom alls
mäktigt ansedda »bruket» verkligen får maka åt sig, då det hindrar
språkets utveckling, framgår bland annat af de lån, som massvis in
fördes i svenskan af Stjernhjelm, Spegel, Svedberg och deras liktänkande
samtida (se exempelsamlingarna hos Rydberg, anf. st. s. 526 f. och
Söderwall, Hufvudepokerna af svenska språkets utbildning s. 104).
Det område, där nu mest och till största gagn för språket dylika lån
företagas, är personnamnens. Hjalmar, Birger (jämte det nysvenska
Börje), Björn, Helge, Gunnar, Agne m. fl. täfla med framgång med
Salomon, Konstantin, Maximilian o. s. v.; Tora, Ingeborg, Signe, Astrid,
Valborg o. d. hafva nu att glädja sig åt större sympatier än Marie-
Louise, Josefina, Concordia, Dorotea o. s. v.
Från våra dialekter hafva vi ännu icke lånat på långt när i den
utsträckning som önskligt vore; ja, lånen från detta ytterst gifvande
håll hafva nätt och jämt tagit sin början. En person, som emellertid
redan hunnit uträtta mycket godt i denna riktning är August Bondeson,
ur hvars i språkligt, liksom i så många andra afseenden, förträffliga folk
skrifter följande exempel må anföras: flis (ett slags skärfva), bliga
(titta stint och med stora ögon), »vara i lag med», »i försträngen»,
skrabbig (ungefär = skral), tåka sig (jämka sig undan), hörk (jfr kry),
»skräppa af någon» (jfr berömma, skryta af), »ty sig till» (sluta sig med
förtroende till), happa till, pyre, vångla, köra lätte (utan lass) m. m.
fälligtvis berättigad; så t. ex. i Nordschleswig i våra dagar, i Norge vid början af
detta århundrade.
473

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:23:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordtidskr/1885/0521.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free