Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppställas och med ifver försvaras, hvilket aldrig skulle hafva varit
möjligt, om de förutsatta orsakerna, innan de framstäldes, blifvit
underkastade en närmare granskning äfven i kvantitativt afseende.
Det ligger i sakens natur att, när en vetenskapsman uppträder
med en originel uppfattning af en vetenskaplig fråga och sätter till sin
uppgift att på så starka skäl som möjligt bevisa och förfäkta sina
åsigter gent emot äldre åskådningssätt, han då måste begagna en rent
vetenskaplig metod och mindre fästa afseende vid om hans skrifter
blifva lästa eller ens begripliga för en större allmänhet. Beträffande
ifrågavarande arbete tro vi oss också, efter tagen närmare kännedom om
dess innehåll, ega rättighet antaga, det författarens hufvuduppgift varit
att öfvertyga fackmännen om riktigheten af hans teori, och finna det
därför helt naturligt om, till följd af den strängt vetenskapliga metod
förf. följer, hans arbete ej skulle kunna i dess helhet läsas och förstås
af andra än dem, som ega en temligen grundlig insigt i hithörande
vetenskapsgrenar. Icke dess mindre böra själfva de frågor, som här
behandlas, de principer förf. lagt till grund för deras lösning, och hvar
för icke äfven grunddragen af de metoder han därvid följt, kunna vara
af intresse för en större allmänhet att lära känna; och är det i denna
afsigt ref. vill försöka i ett sammanhang redogöra för det vigtigaste af
bokens innehåll, hvarvid han dock ansett nödigt tillägga ett och annat
om äldre åsigter och uppfattningssätt, hvilket, såsom mera allmänt
kändt, ej behöft i arbetet upptagas, liksom han också i sitt referat
icke ansett sig bunden att i allo följa den ordning, i hvilken de
särskilda frågorna i arbetet blifvit upptagna.
Att elektricitet finnes i atmosferen har varit kändt, alt sedan
Benjamin Franklin i medlet af förra århundradet verkstälde sina ryktbara
försök för att bevisa blixtens elektriska natur. Vid de mångfaldiga
experimenter, som så väl vid samma tid som äfven sedermera anstäldes
i alla länder dels för att kontrollera de Franklinska försöken, dels för
att undersöka den af honom uppfunna åskledaren, visade sig snart att
elektriciteten icke blott innehålles i åskmolnen, utan att äfven luften
själf, till och med vid fullkomligt klart väder, är elektrisk, ehuru i så
ringa grad, att det i allmänhet erfordras mycket känsliga och noggranna
instrumenter, s. k. elektrometrar, för att upptäcka luftelektricitetens
närvaro och ännu mera för att uppmäta dess styrka. Genom att
verkställa sådana mätningar på flera ställen och på olika höjd öfver
jordytan under en längre tid har man funnit, att luftelektriciteten ökas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
