Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med höjden öfver marken, att den är större om vintern än om sommaren
och äfven undergår periodiska växlingar under dygnets lopp. Vid klar
himmel är luftelektriciteten i regel positiv. Mera sällan är den negativ,
såsom vid mulen himmel och regnbyar, då hastiga växlingar från
positiv till negativ och tvärtom ofta inträffa.
Bland de många hypoteser, som under senare hälften af förra
århundradet uppstäldes till förklaring af norrskensfenomenet, har
egentligen blott den enda bibehållit sig intill våra dagar, enligt hvilken
norrskenet förorsakas af en elektrisk urladdning mellan luften och
jorden. Denna hypotes har vunnit alt mera i sannolikhet, sedan man
börjat nogare studera elektricitetens gång i luftförtunnade rum. När
en elektrisk ström sändes genom ett rör, hvari luften blifvit starkt
förtunnad, lyser nämligen den förtunnade luften inuti röret med ett sken,
som mycket påminner om norrskenet; och man kan, såsom de la Rive
och i senare tider Lemström visat, förmedelst ballonger och rör, ur
hvilka luften blifvit utpumpad, efterhärma flera af de förnämsta
norrskensfenomenen.
Norrskenen förekomma ej i ekvatorialtrakterna, eller torde de
åtminstone vara ytterst sällsynta därstädes. Men ju mera man aflägsnar
sig mot högre latituder, desto oftare uppträda de och desto större
blifver deras intensitet. Detta tilltagande mot norr (på norra
halfklotet) har dock, enligt hvad Loomis först visat, en gräns, i det
nämligen norrskenens talrikhet och styrka uppnå ett maximum i ett bälte
af vid pass 10° bredd rundtomkring den magnetiska polen såsom
medelpunkt. Innanför detta bälte blifva norrskenen åter mindre vanliga på
samma gång de aftaga i ljusstyrka. Emedan detta s. k. norrskensbälte
icke har nordpolen utan den magnetiska polen, som är belägen i
arktiska Amerika, till medelpunkt, kommer detsamma att falla mera
sydligt (ungefär vid 56° N. Lat.) i Nya verlden än i Gamla (ungef. vid
70° N. Lat.). De områden af norra halfklotet, som skiljas åt genom
norrskensbältet, förhålla sig äfven därutinnan olika, att utanför bältet
norrskenen vanligen uppträda på norra halfvan af himmelen, men på
en ort inom bältet på himlens södra sida. Ehuru man eger föga
kännedom om förhållandena på södra halfklotet, talar dock alt hvad man
vet därom för att analoga förhållanden därstädes existera.
Norrskenens större talrikhet vid högre latituder och deras totala
frånvaro i ekvatorialtrakterna har gifvit upphof till den föreställningen,
att electriciteten, som framkallar norrskensfenomenet, icke egentligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
