Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har sitt upphof vid dessa högre latituder, där någon speciel orsak icke
förefinnes, som betingar dess uppkomst, utan tvärtom frambringas för
nämligast i den varma zonen, där den uppstiger i de högre luftlagren
och därifrån framflyttas mot norr på norra och mot söder på södra
halfklotet till alt högre breddgrader. Denna åsigt har först blifvit
fullständigt uttryckt af de la Rive, som tillika sökte angifva orsaken till denna
förflyttning. Som bekant, är torr luft af vanlig täthet oledare för
elektriciteten, och om en förflyttning af elektriciteten skall kunna ega rum
i de atmosferlager, som ligga vid eller nära jordytan, erfordras att dessa
lager skola vara i det närmaste mättade med fuktighet. Vi veta också,
huru svårt det är att kvarhålla elektriciteten på en konduktor i ett
rum, i hvilket många personer äro tillstädes, emedan densamma med
största lätthet bortledes genom den fuktiga luft, som uppstår genom
deras utandning. Den höga temperaturen i ekvatorialtrakterna åstad
kommer vidare, såsom kändt är, en mycket stark afdunstning från
hafven och alla vattendrag. Luften i dessa trakter innehåller därför
mycken vattengas och är oaktadt sin höga temperatur särdeles fuktig,
hvilket man kan sluta till af den intensiva molnbildning i de lägre luft
lagren, som eger rum inom det s. k. Stilla bältet omkring ekvatorn.
Därjämte har den höga temperaturen till följd, att luften stiger uppåt
medförande den vattengas, som vid jordytan blifvit upptagen.
Uppkommen i de högre luftlagren tager denna s. k. uppstigande luftström,
som visserligen redan inom Stilla bältet utfält en stor del af sin fuktighet
i form af moln, vägen mot högre latituder såsom en på fuktighet rik
SV-vind, benämd Antipassaden, hvilken under sin gång mot högre
breddgrader alt mer och mer sänker sig mot jordytan. Enligt de la
Rives teori medföljer elektriciteten denna från lägre till högre latituder
i den öfre atmosferen framskridande antipassadströmmen.
Mot denna åsigt kunna med skäl flera invändningar göras. För
det första nedkommer antipassaden till jordytan redan vid omkring 30°
latitud, medan norrskensbältet, enligt hvad ofvan blifvit nämdt, ligger
betydligt nordligare. Antipassaden kan således icke framföra
elektriciteten till de höga latituder, vid hvilka norrskenen i största myckenhet
uppträda. Vidare finnes intet skäl, hvarför elektriciteten skulle
medfölja vattenångan, då denna i ekvatorialtrakten uppstiger från jorden.
Den varma luften vid ekvatorn är nämligen just genom sin stora
fuktighet en god ledare för elektriciteten, och det borde därför snarare
vara att vänta, att den elektricitet, som tillfälligtvis funnes på något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
