Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM TIDSFÖRLOPPET VID PROCESSER T NERVSYSTEMET.
nämligen en inre, det centrala nervsystemet, och en yttre, de periferiska
nerverna eller kort och godt nerverna. Det centrala nervsystemet, som
främst utmärker sig genom närvaron af en stor mängd egendomliga
celler, nervcellerna, och hos ryggradsdjuren består af hjärnan och
ryggmärgen, emottager intryck från kroppens alla delar samt afger
befallningar till dem. Förbindelsen med dessa åstadkommes genom
nerverna, hvilka i djurkroppen spela ungefär samma roll som telegraf
trådarna vid telegrafering. 1 och för sig hafva nerverna, som bestå
af en stor mängd intill hvarandra liggande, ytterst fina och af sär
skilda skidor sammanhållna trådar, lika litet som telegraftrådarna
något att säga, utan de få likasom dessa sin betydelse endast genom
de budskap, som af dem ledas till eller från det centrala nervsystemet.
Om en nerv förstöres, är sambandet emellan det af honom försörjda
organet och det centrala nervsystemet upphäfdt, organet står icke mera
under dettas inflytande och blir härigenom urståndsatt att, såsom sig
bör, fylla sin uppgift i kroppen.
Redan för mer än hundra år sedan började man att tänka efter
huru stor den hastighet månde vara, hvarmed de i nervsystemet skeende
processerna försiggå. Med temligen stor noggrannet hade man lyckats
att bestämma ljusets och ljudets hastighet och det låg därför ganska
nära till hands att pröfva, om det icke vore möjligt att äfven utröna
tidsförloppet vid processerna i nervsystemet. Dock saknade man på
den tiden helt och hållet de för dylika bestämningar nödvändiga in
strumentala hjälpmedlen och man åtnöjde sig därför med att på grund
af mer eller mindre godtyckliga antaganden göra sina beräkningar, af
hvilka den ena gaf vidunderligare resultat än den andra. Det sunda
tänkandet fann dock ganska snart att spörsmålet icke på detta sätt
kunde besvaras, och man öfvergaf därför innan kort hela frågan såsom
varande olöslig. och antog att de nervösa processerna förlupo så snabt,
att deras hastighet icke med några mänskliga medel kunde bestämmas.
Ännu så sent som år 1844 yttrade grundläggaren af den nyare fy
siologiska skolan i Tyskland, den store Johannes Muller i fjärde upp
lagan af sin fysiologiska lärobok vid framställningen af nervernas all
männa egenskaper bland annat: »Vi skola väl aldrig komma därhän
att bestämma den hastighet, hvarmed ett retningstillstånd fortplantas i
nerven, ty vi kunna icke för detta ändamål förfoga öfver de oerhörda
afstånd, tack vare hvilka man kunnat bestämma ljusets med nervret
ningens likartade hastighet.» Något längre fram påpekade han, att
571
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
