Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROBERT TIGERSTEDT.
»den tid, som förgår mellan en yttre sinnesretning och en af den
samma framkallad nmskelryckning är oändligt kort och icke mätbar.»
Det skulle emellertid icke räcka länge innan bägge dessa påståen
den skulle vederläggas, och de ega numera ingen annan betydelse än
den, att vara ett uttryck af hvad man under detta århundrades förra
hälft trodde sig kunna åstadkomma inom den mätande experimentela
fysiologien. Endast sex år, efter det dessa yttranden uttalats, lärde’
nämligen Helmholtz huru man skulle gå till väga för att bestämma
den hastighet, hvarmed ett retningstillstånd fortplantas i nerven, 1 och
öppnade därmed för forskningen öfver tidsförloppet vid samtliga nervösa
processer ett vidsträckt fält, från hvilket man ännu i denna dag fortfar
att berga rika skördar.
Hithörande forskningsresultat äro redan i och för sig synnerligen
vigtiga genom den inblick de skänkt oss i nervsystemets sätt att ut
föra sina förrättningar. Men deras bärvidd sträcker sig icke ensamt
till rent fysiologiska förhållanden, utan de kasta därjämte ljus öfver
en mängd företeelser, hvilka vi vant oss att hänföra till den andliga
sferen af våra lifsförrättningar, och utgöra på grund häraf en bety
delsefull insats i den moderna, på naturvetenskaplig grundval hvilande
psykologien, hvilken icke åtnöjer sig med rena tankebilder och inbill
ningsfoster, utan vill stöda sig på ur erfarenheten hemtade, strängt
kritiskt behandlade och med så stor säkerhet som möjligt bekräftade
sakförhållanden.
Utgångspunkten för alla dessa arbeten bildar Helmholtz’ ryktbara
undersökning öfver den tid, som förflyter innan en grodmuskel börjar
att sammandraga sig efter det en retning träffat honom, samt öfver
den hastighet, hvarmed ett retningstillstånd fortplantas i grodans rörelse
nerver.
Om man på en nyss dödad groda preparerar fram en muskel med
därtill hörande nerv och till denna nerv leder en elektrisk ström, eller
kniper honom, eller plötsligt uppvärmer honom till ett visst gradtal,
eller tillför honom vissa kemiska ämnen, syror, alkalier, salter, så finner
man att muskeln rör sig, sammandrager sig för hvarje gång, nerven
utsattes för något af dessa ingrepp. Likasom de hos det lefvandc
djuret i hjärnan och ryggmärgen försiggående medvetna eller omed-
1 För den historiska rättvisans skull bör dock framhållas, att Du Bois-Reymond
redan 1845 uttalat grundprincipen för en af de metoder, som Helmholtz sedan så
framgångsrikt satte i verket.
572
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
