Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JULIUS centerwalL.
makt, funnos tre, hade endast tidvis gemensam ledning. Hela stats
väsendet stod för öfrigt i ett förderfligt beroende af prestklassen. För
fattningen var väsentligt teokratisk. Adelsmännen, lukuraonerna (på
etr. Inuchme, lucurnu samt åtskilliga andra mer eller mindre säkra for
mer) grundade sin makt hufvudsakllgen på sin presterliga värdighet
och sin förmåga att genom den ytterst invecklade auguralvetenskapen,
som med ifver hedrefs af flera asiatiska folk, läsa gudarnes vilja. Kon
ungen var föga mer än den till rangen förste bland lukumonerna, unge
fär som dogen i Venezia. Dessa institutioner öfvergingo nog till stor
del till romarne; men just däri visar sig folkens olika kynne, att medan
romarne, såsom alla väst-ariska folk fortskredo till friare samfunds
författning, stannade den etruskiska staten där den var; först mot
slutet af den »stora dag», som enligt etruskernas lära hade blifvit till
mätt för deras tillvaro som folk, röjdes ansatser hos de oprivilegierade
klasserna att förvärfva sig oberoende. Och hur hade dessa klasser det?
Endast en del synes hafva åtnjutit någon slags frihet, som dock säker
ligen ej var stor; en hel mängd tyckes hafva varit i samma ställning
som de romerska klienterna (enligt Bugge skulle de på etruskiska kallats
lautn’ eteri; bevisen äro dock ej bindande); för öfrigt torde flertalet af
Etruriens invånare hafva varit lifegna på grund af eröfrlngens rätt.
Visserligen tyckas de samtliga med ifver fäktat för sina herrar, men
naturligtvis måste ett dylikt samhällsskick vara en ständig källa till
svaghet för riket. Hela denna ordning påminner i många af sina drag
om österlandet.
Dennis jämför den etruskiska religionen med egypternas. Det torde
dock ej mellan dem förefinnas annan likhet, än att båda religionerna voro
i händerna på prester, som af folket fordrade en obetingad lydnad för hvad
de utgåfvo som gudomliga bud. Men medan i Egypten konungarna
stundom inläto sig i strid med presterskapet, som ej bildade någon kast,
och gåfvo främmande läror insteg, medan bredvid prestreligionen med
dess djupa symboler en folkreligion kunde utbilda sig, har så vidt vi veta
aldrig funnits ett mera sin officiela religion hängifvet folk än etruskerna.
Såsom hvarje gudalära, hvilken skall utöfva någon makt öfver sinnena,
hänfördes hennes ursprung till öfvernaturlig uppenbarelse. En dag, be
rättar den etruskiska sagan, plöjde en bonde sin jordlapp i närheten af
Tarquinii; hans hand hvilade tungt på plogstjärten, och så kom han att
skära ned en fåra djupare än de andra; upp sprang en varelse med
en gosses utseende och storlek, men med en gubbes vishet i sina drag;
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
