Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE NYASTE UNDERSÖKNINGARNA OM DET Gamla ETRURIEN.
De äldre bilder, som de lemnat oss af sig själfva i målningar och
ofvanpå sina sarkofager, såsom de berömda från Cervetri (Gære) och
Chiusi, visa oss en stam, som ej har något gemensamt med de öfriga
italiska folkens, latinares, nmbrers, sabellers, samniters utseende. Låtom
oss t. ex. kasta en blick på sarkofagen från Cervetri, som nu befinner
sig i le Louvre. Ofvanpå densamma afbildas i halfliggande ställning
ett äkta par. Mannen liksom kvinnan äro välfödda och dästa, med
starka, breda axlar, väldiga armar, stora händer, krökt näsa, tillbaka
lutad panna och rikt svart hår. Då vi här hafva för oss ett verk, som
sannolikt härrör från en korintisk konstnär, kan intet skyllas på oför
måga att i bilden uttrycka verkligheten. Paret gör ett asiatiskt, ja
man skulle nästan kunna säga mongoliskt intryck; ögonen äro sneda,
ehuru temligen stora. Lika välmående, med af fetma svällande armar,
är den i all sin prakt utstyrda dam, som hvilar på en sarkofag från
Chiusi. Äfven hos henne fins ett rent orientaliskt tycke, Samma typ
visar en annan sarkofag från samma fyndort, nu förvarad i British Mu
seum. Det är svårt att värja sig från intrycket, att vi här se ett folk,
som har sin ursprungliga hemort i Högasien. Yngre bildverk visa oss
visserligen typer, som mera påminna om de andra italikerna, men, så
som med rätta har anmärkts, de frambragtes på en tid, då de ursprung
liga etruskerna hade hunnit mera sammansmälta med de underkufvade
folken dessa må hafva varit ligurer eller andra och då den senare
hellenska konstens ideal satt sin förmildrande prägel på deras arbeten.
Om deras drägt fäller redan Karl Otfrid Muller det omdöme, att
den till sin form, åtminstone hvad männen beträffar, ej skilde sig mycket
från den romerska, och senare forskningar hafva ej jäfvat detta om
döme. Sannolikt är väl, att romarne liksom så mycket annat lånat äfven
drägten, isynnerhet den mera praktfulla, som bars af ämbetsmän och
prester, från sina nordliga grannar. Traditionen fasthäller bestärndt,
att etruskernas drägt förskrifver sig från Asien; isynnerhet är det de
rikt utstyrda sandalerna som erinra om den yppiga östern. För öfrigt
lemna oss minnesmärkena ej alltid tillförlitliga upplysningar om det
verkliga utseendet på den etruskiska drägten. Liksom själfva konsten
har äfven klädebonaden hos de figurer, som framställes på konstverken,
ofta lånats från Hellas.
Etruskernas statsväsen visar, såsom ofvan antydts, sprödhet och
brist på förmåga af närmare sammanslutning för längre tid. Tolfstads
förbunden, af hvilka det, medan Etrurien stod på höjdpunkten af sin
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
