Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JULIUS CENTE IIWALL .
underjordens portar och åter komma upp därigenom, medan ur det
judiska scheol gafs en utgång, synes, så vidt vi kunna döma af de
underrättelser och bildliga framställningar, som kommit till oss, etru
skerna ej hafva känt någon undflykt från dödsguden Mantus’ dystra
rike. Hade det varit deras tro, att endast de onda skulle falla ett offer
för dessa fasansfulla, med ormar och klubbor utstyrda genier, som
ständigt stå på lur för att föra maken ur sin makas, barnet ur sina
föräldrars armar, skulle de ej afbildat dem å sina mest älskade anför
vandters grifter.
Alt detta gör på oss det intrycket, att deras religion först bildat
sig i ett land, utsatt för häftiga väderväxlingar, med åska och dimmor
samt långa mörka nätter såsom i norra delen af Asien, och man kan
äfven af detta skäl ej undra på, att Taylor m. fl. sökt deras ursprung
liga hemland i Sibirien. Emellertid kan det ej förnekas, att både i
etruskernas egentliga gudalära och deras tro om sina döda finnas mot
satser mellan olika uppfattningar eller måhända snarare olika utveck
ligsskeden. Medan å ena sidan grafven tänkes som den aflidnes boning
och såsom sådan prydes med det som mest behagat den lefvande, finna
vi å andra sidan ett dödsrike, dit hiskliga vidunder föra de dödas sjä
lar, hvilka föreställas med den lefvandes drag, stundom ock, såsom i
den bekanta tegelmålningen från Cervetri, med vingar. Hvilken var
nu den äldre och yngre af dessa olika uppfattningar? Detta är en
fråga, som sammanhänger med den om etruskernas ursprung. Åro de
af indo-europeisk stam, hafva de utan tvifvel liksom alla andra grenar
af denna stora folkfamilj och liksom sina grannar, latinarne, i äldsta
tider förestält sig grafven som den dödes boning. Aro de åter af öster
ländskt, må vara semitiskt eller turanskt ursprung, kan denna föreställ
ning vara ett lån från de närboende folken. Den frågan skola vi senare
behandla. Dessförinnan skola vi genom en betraktelse af deras konst,
hvilken är den af deras andliga produkter som vi bäst känna, söka få
ett bidrag till den omtvistade frågans lösning.
En blick på Etruriens konst och ännu mera på dess konsthandt
verk visar oss omisskänligen ett starkt österländskt inflytande. Betrakta
t. ex. den praktfulla guldbroch, som i Montelius’ »Italienska spännen»
bär n:o 148, och som förskrifver sig från Cervetri! Lejon, fullt assyriskt
stiliserade, vandra omkring på en disk, oragifven af rent österländska
randornament. På en annan synas långa rader af dessa bevingade fabel
djur, som hafva sin upprinnelse i fornsemitisk inbillningskraft och sym-
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
