Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 Jfr M. Colignon, Manuel de Varchéologie grecque, 1883, s. 31.
I)E NYASTE UNDERSÖKNINGARNA OM DET GAMLA ETRURIEN.
bolik. Vi veta ju, att den assyriska konsten utöfvade sitt ej ringa
inflytande på den grekiska genom ett mellanskede, som man kallat
det lydiskt-frygiska. 1 Då vi därmed sammanhålla, att forntiden, såsom
vi nedan skola se, läto etruskerna komma till Italien från Lydien, är
det ju helt naturligt att finna en bekräftelse på denna sägens sanning
i alla dessa lejon, tigrar, pantrar, sfinxer, bevingade tjurar, lotusblommor
och palmetter, hvaraf den etruskiska konsten öfvcrflödar ända inemot
sin undergång.
Nu är det visserligen sant, att det ej är omöjligt att förklara före
komsten i Etrurien af talrika orientaliska mönster genom den handels
bcröring, hvari dess folk altsedan elfte och tolfte århundradena f. Kr.
stod till de sjöfartsidkande fenikerua, hvilka som man vet i konstnärligt
hänseende voro både egypternas och assyrernas temligen klena efter
härmare. Men man kan väl fråga sig, hvarför just framför andra italiska
folk etruskerna skulle fattat så stort tycke för den österländska stilen
och så länge behållit denna smak, om ej i deras lynne och ärfda före
ställningssätt legat förutsättningar därför.
Det är emellertid också sant, att man i de etruskiska grafvarna har
funnit en oändlig massa konstverk, som bära grekisk prägel. Men be
tecknande nog är skulpturen, den konst, hvari grekerna hunno längst,
just den som hos etruskerna är klenast representerad. För öfrigt arbetar
hon, med några få undantag, i lera; man hade intet annat lämpligt
materiel: Carraras marmorbrott upptogos först under romartiden. När
maste anledningen till skulpturens ringa utveckling är nog, att de i
fråga om denna konst hade hvarken mönster eller lärare. De sjöfarare
från Fenikien och Arkipelagen, som seglade längs Italiens kuster, för att
på den ena marknaden efter den andra utbjuda Greklands och Asiens
alster, medförde knappast annat än små föremål, smycken och lerkärl.
Och hvad de konstnärer beträffar, som i egen person slogo sig ned i
Etrurien, voro de hufvudsakligen vasmodellörer och målare. Bildhug
garne hade just ej att göra i ett land, där trätemplens frontoner ej
kunde bära statyer af tyngre gods än lera. Men hade etruskerna haft
den större delen af de väst-ariska folken medfödda smaken för plastik,
hade nog i alla fall dessa hinder kunnat undanrödjas; och det synes
mig, som om äfven ur detta faktum slutledningar vore tillåtna.
Det ligger i målarkonstens mera subjektiva natur, att ett folk,
äfven ett sådant som är utan konstsinne i högre mening, måste däri i
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
