Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JULIUS CENTERWALL.
större mån utprägla sig själft och sitt kynne. Låtom oss först taga de
äldre tiderna i ögnasigte, de som frambragte de ryktbara arkaistiska
väggmålningarna i Campanagrafven i Yulci med de besynnerliga tiger
fläckiga djuren och Charon i egyptisk hufvudbonad och så äfven de
framställningar i sträng stil af måltider och dans som funnits i Corneto.
Tekniken är helt och hållet grekisk, men innehållet är alldeles egen
domligt för etruskerna. Men så fort man har framskridit därhän i
konstskicklighet, att man kan begagna sig af den utvecklade, grekiska
konstens, den »fria stilens» hjälpmedel, lemnar man också de rent
etruskiska ämnena och behandlar med förkärlek grekisk mytologi och
saga, dock utväljande sådana ämnen som tilltalade det råa, dystra,
blodsutgjutelse och gladiatorspel älskande etruskiska folket. Jag be
höfver endast anföra den ryktbara målningen från Yulci, som före
ställer Akillevs offrande trojanska fångar till den fallne Patroklos’
skugga, hvilken jämte Charon och andra med fröjd synes betrakta det
gräsliga skådespelet. Genrebilder sådana som fågelskådningen (Yulci)
och historiemålningar såsom Celes Yibenna jämte Mastarna äro sällsynta.
Man ser rätt väl, att den etruskiska anden ej med naturlig lätthet kan
bära den hellenska konstens herrliga klädnad. Och hvad utförandet
beträffar, så, huru godt det stundom kan vara, saknar det dock denna
renhet, denna lyftning, denna elegans som utgöra de rätta hellenska
mönsterverkens kännetecken och behag.
Det är på keramikens område, som etruskerna visat sig jämförelsevis
själfständigast. Också hade de ej ursprungligen lärt konsten att frambringa
utmärkta lerkärl från Orienten eller af hellenerna, utan hade upptagit
den från den italiska befolkning, som de vid sin invandring på halfön
funnit före sig, och om hvilken vi skola höra mera nedanför. Dessa
buccherovaser (så kallade af den svarta toskanska krukraakarleran,
hucchero nero), de äldre med instämplade figurer, de yngre med reliefer
gjorda för hand, äro till tekniken själfständigt etruskiska, men de före
mål som på dem afbildades, ofta i horisontala rader, hafva orienta
liskt tycke. Äfven här röjer sig sålunda den etruskiska konsthandt
verkarens brist på smak och originalitet. Så äro relieferna stundom
nästan alldeles platta, stundom åter oproportionerligt uppsvälda. Såsom
Jules Martha anmärker, kommer detta sig af att man härmade feni
kerna; i förra fallet deras elfenbenskulptur, i det senare deras silfver
arbeten. I båda fallen visar härmningcn frånvaro af konstnärlig takt.
Då äro de »etruriskt-kampaniska», under hellenskt inflytande tillkomna
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
