Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
])AVIU DAVIDSON.
resultat icke liar något egentligt inflytande på arbetslönernas storlek,
och att nian i följd dåraf icke får i likhet ined den moderna socialismen
betrakta kapitalvinsten eller kapitalräntan såsom från de arbetande
klasserna roffade andelar af produktionens resultat.
Fattigdomen och de lägre klassernas ringa vilkor öfverhufvud taget
liafva enligt den bland nationalekonomerna vanliga åsigten sin grund i
en mängd olika omständigheter. Bland dessa är det isynnerhet tvänne,
som länge tilldragit sig så väl nationalekonomernas som allmänhetens
o O O
uppmärksamhet, nämligen den ojämna förmögenhetsfördelningen och
folkökningen. Att den ojämna förmögenhetsfördelningen eller, rättare
sagdt, de orsaker, som framkalla denna, kunna förorsaka fattigdom, är
uppenbart. Visserligen är det sant, att en viss grad af olikhet i eko
nomiska vilkor kan vara förenlig med allmänt välstånd, men så snart
denna olikhet stiger öfver en viss gräns, kommer hvarje vidare till
ökning af de rika klassernas inkomster att framkalla en motsvarande
stegring af de mindre bemedlade klassernas brist och elände.
Mindre ögonskenlig är folkökningens inflytande. Hvarje land, hvars
ekonomiska utveckling under någon längre tid är tillräckligt känd, har
O O O O 7
haft en ojämn förmögenhetsfördelning. Båda orsakerna, såväl ojämn
förmögenhetsfördelning som folkökning, hafva sålunda samtidigt inver
kat, och det är därför en svår uppgift att afgöra, om och i hvilken
grad folkökningen haft del uti fattigdomens tillväxt. Men att i likhet
O O o
med George däraf draga den slutsatsen, att folkökning aldrig har fram
kallat och aldrig kan framkalla fattigdom, är tydligen oriktigt. För att
vara berättigad att draga denna slutsats får man icke inskränka sig till
att bevisa, att ojämn förmögenhetsfördelning kan framkalla fattigdom,
utan man måste äfven bevisa, att nämda orsak är tillräcklig för att
förklara all den fattigdom, som förefunnits eller kan komma att före
finnas.
Emot denna argumentering invänder likväl George (s. 227—8), att
det måste betraktas såsom en förtjänst hos hans teori, att densamma
kan förklara fattigdomen ur en enda orsak och icke behöfver taga sin
tillflykt till teorien om folkökningen. Denna invändning är likväl icke
obetingadt riktig. Det medgifves gärna, att, om man har att förklara
en företeelse och för detta ändamål nödgas taga sin tillflykt till hypo
teser, då är det en fördel att kunna inskränka hypotesernas antal till
det minsta möjliga. Ty en hypotes är ett antagande af en orsak, hvars
tillvaro eller hvars förmåga att framkalla den ifrågavarande företeelsen
134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
