Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF FREDRIK GYLLENBORG.
Gustaf Fredrik Gyllenborg. Mitt lefverne 1731—1775. Sjelfbiografiska an
teckningar, med anmärkningar utgifna af GUDMUND FRUNCK. Stockholm
1885.
Utgifvandet af Gyllenborgs själfbiografi har länge utgjort ett
önskningsmål för dem, som intressera sig för vårt lands vitterhet och
historia. Smärre utdrag förekomma väl i åtskilliga literaturhistoriska
arbeten, men i sin helhet har den nu för första gången passerat tryck
pressen.
Dessa memoarer, nedskrifna af den sjuttioårige skalden, behandla
den tidigare hälften af hans lif, således den tid, inom hvilken hans
literära verksamhet företrädesvis faller. De uppgifter vi få om hans
egen diktning likasom om hans literära umgängeskretsar, sprida där
för ett nytt ljus öfver Frihetstidens vitterhet, synnerligen välkommet
från en tid, då källorna ej voro så många eller flöto så rikligt som
under de följande perioderna. Hufvudvigten ligger dock icke på de
fakta som meddelas; hvad som här företrädesvis väcker vårt intresse
är, att höra en af tidens literära koryféer bedöma sin samtids sträf
vanden, att se honom i kretsen af dem, som genom ett och samma
mål voro med honom förenade. Sålunda få vi tillfälle att höra. hans
omdömen öfver de män, som under hans universitetstid gjort sig be
märkta inom vetenskapen, såsom Lagerbring och Ihre, sedermera,
efter Gyllenborgs flyttning till Stockholm, få vi göra närmare bekant
skap med fru Nordenflychts vittra krets, vidare lära vi känna de per
sonligheter, som omgåfvo tronen och med Lovisa Ulrika till medel
punkt bildade ett kotteri af högt begåfvade skriftställare, och slutligen
bevitna vi Gyllenborgs nära förbindelse med den unge Gustaf 111 och
de snillrike män, som tillhörde dennes närmaste omgifning.
Men det är icke blott för kännedomen om Frihetstidens vitterhet,
Gyllenborgs memoarer äro af betydelse, äfven öfver den politiska
historien under denna tid sprida många af hans meddelanden ett nytt
ljus. Partiförhållandena vid de senaste riksdagarna, statshvälfningen
1772 och dess närmaste följder äro där vidlyftigt omordade, vis
serligen af en man, som personligen deltog, stundom ingrep, i hän
delsernas gång, och hvars opartiskhet kan dragas i tvifvelsmål, ty hvem
fans väl då, som utan att taga parti för eller mot kunde åskåda de
stora ting, som föregingo, allra minst en medlem af hattpartiets för
nämsta familj, men på hvars sanningskärlek ingen anledning finnes
att tvifla, lika litet som på uppgifternas trovärdighet.
Gyllenborg är en förträfflig berättare. Enkelt men lifligt skildrar
han hvad han upplefvat och förstår som få af tidens författare att
draga läsaren med sig. Då han gör sig lustig öfver personer och
förhållanden, lägger han alldeles icke fingrarna emellan, men målar
148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
