Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF FREDRIK GYLLENBORG.
med en skärpa och en kvickhet värdig Gustavianerna, såsom t. ex. i
den dräpande skildringen af demokraterna på middag hos hans svär
fader (s. 60). Spännande är hans berättelse om statshvälfningen, af
hvilken han naturligtvis var en varm vän. Små anekdoter finna ofta
sin plats bland de allvarligare politiska och literära skildringarna och
förläna en behaglig omväxling åt teckningen. Det hela är lika läro
rikt som angenämt att läsa.
Själf framstår Gyllenborg såsom den ärans man, vi lärt känna i
hans öfriga skrifter. Litet fåfäng är han. och han talar sällan om
sina dikter utan att tillfoga några ord af beröm, men det är ett be
röm i hvilket vi alla gärna instämma. Ej häller framstår han såsom
den »laudator temporis acti», som han gärna spelar i sina dikter,
tvärtom är han med lif och själ med i sin samtids tilldragelser, en
tusiastisk för hvarje stor handling, för hvarje dugtig man, som kom
mer i hans väg, och om han någon gång omgifver sig med en lätt
genomskinlig nimbus af stoisk filosofi, så dröjer det dock sällan länge,
innan vi få honom igen såsom en vanlig dödlig, som med nöje del
tager i de fröjder hoflifvet eller den husliga härden erbjuda.
Särskildt älskvärd framstår han i skötet af sin familj, i sitt förhållande
till sin maka och sina barn, på hvilka han slösar en aldrig tröttnande om
vårdnad; det var måhända ej utan skäl, som hans systerson Oxenstjerna
anklagar honom för att under tidernas lopp hafva blifvit en »uxorius
vir», af hvilken intet vidare till skaldekonstens fromma kunde väntas.
Med dagboken äro i handskriften förenade några dikter af Gyl
lenborg. Som flera af dem hittills förblifvit otryckta, har utgifvaren
här meddelat dem. Några af dessa, särskildt den täcka idyllen »Min
net af Brandhammar», äro väl värda att framträda inför allmänheten
och torde ännu med nöje läsas, oafsedt att hvarje okändt poem af
Gyllenborg alltid är ett värdefullt bidrag till kännedomen om Frihets
tidens literatur.
På grund af det sagda måste man vara utgifvaren synnerligen
tacksam för publicerandet af skaldens själfbiografi, så mycket mera
som han gjort alt hvad på honom ankommer för att göra boken så
läsbar och brukbar som möjligt. Med undantag af fullständigandet
af defekta eller öfverhoppade ord, där ändringarna med rätta blifvit
satta inom klammer, och stafningens modernisering, en sak, som må
hända ej varit så nödvändig, ehuru de talrika inkonsekvenserna i
handskriften i viss mån rättfärdiga åtgärden, har intet i originalet
förändrats. Anmärkningarna äro många och upplysande x, hemtade
1 Ett förbiseende har utgifvaren begått, då han i not. 65 talar om fru Norden
flychts skaldestycke »Skuggan af en förlorad vän». Btt sådant skaldestycke före
finnes icke, men väl utgaf skaldinnan efter Klingenbergs död en samling sorge
skrifter af olika författare, hvilken bär namnet »Skuggor af en förlorad vän», och
det första stycket i samlingen, skrifvet på prosa, är af fru N. En och annan ytter
ligare förklaring, såsom t. ex. öfver de ofta förekommande partinamnen »landtpar
tiet» och »demokraterne», kunde måhända ej hafva skadat.
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
