Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERNST AHLGREN OCH AXEL LUNDEGARD, FINAL.
jätteaffärer stå bankerna själfva ocli den penningemassornas koncen
tration under relativt få styrandes band, som de förmedla, framkallar
situationer och frestelser, som en föregående tid ej känt, frestelser,
som också kråft sina offer, några till och med mycket bemärkta och
beryktade.
Ej att undra på, om under sådana förhållanden en diktskola, som
sträfvar efter att utöfva en kraftigt samhällsbättrande makt, med för
kärlek angriper sådana sjuka samhällsföreteelser som dessa och ofta
också verkligen lyckas afvinna desamma sidor af lika gripande som
allmängiltig vigt. Flera af vår samtids bästa romaner och dramer
hafva häri sin förtjänst, medan också å andra sidan de obetänksam
maste af socialreformatorer häri funnit de användbaraste uppslagsändar
till angrepp på alla ekonomiska och sociala försteg såsom förbrytelser.
Det blir ej längre fråga om redlighet eller icke redlighet, själfva egan
det, där det går öfver brödet för dagen, stämplas som oredlighet.
Till dessa läror hafva icke Ernst Ahlgren och Axel Lundegård
skattat, icke i någon form, ej ens i de försåtliga anspelningarnas.
Tvärt om skulle man kunna anmärka, att de gjort den bankchef, hvars
»Final» de skildra, nog mycket till en individ för sig och nog litet
betonat den omständigheten, att så många andra människors väl eller
undergång sammanhänger med en sådan penninghöfdings. I samband
härmed är den summa, för hvilken han faller, mycket liten, och det ser
till och med ut, som om han skulle ega henne flera gånger om, ifall
han blott hade tid att realisera sina befintliga tillgångar. På samma
gång som detta försvagar dramats natursanning och trovärdighet, så
minskar det också betydligt dess allmängiltiga intresse. Redan vid
läsningen förefaller bankdirektör Bruhn alt för liten att vara värd ett
drama; vi frukta, att han vid uppförandet skulle falla helt igenom som
en tom luftbubbla. Vi våga icke häller föreställa oss, att hans kärleks
historia med fröken Rönne, hvari ingå dryga portioner af lättsinne,
samvetslöshet och banala ord, skulle af en djärf skådespelare kunna
bytas till en sådan lidelsens hvirfvel, som på en gång höjde intresset
för öfverträdaren, ursäktade hans underlåtenhet på andra områden ocli
väckte medlidande med hans vanmakt gent emot en stor passion. Men
om också en skådespelare skulle kunna åtstadkomma något dylikt, så
hade dramat såsom sådant ej därpå vunnit. Det hade blott vållat en
sprängning af enheten och förrådt en betänklig svaghet med hänsyn
till kompositionens inre styrka. Skulle nämligen episoden med fröken
Rönne utgöra ett af hufvudmotiven till Bruhns ekonomiska fall, då
skulle han också hafva ruinerat sig för hennes skull, något som ej är
fallet.
Dramat om Bruhn kan således hvarken blifva någon lidelsetragedi
eller något socialkritiskt skådespel. Det är helt enkelt en episod af
ekonomiskt och moraliskt lättsinne ocli får mer betraktas såsom en
154
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
