Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULDBRISTEN OCH DE LAGA VARUPRISEN.
sådan betydelse, att våra statsmakters beslut härom borde göra dem
ansvariga för dessa rubbningars ekonomiska följder.
Under det sist förflutna året synes man emellertid i Danmark hafva
begynt väcka den frågan, huruvida icke i själfva verket 1873 års
myntreform varit ett stort misstag, om icke däri kunde sökas roten och
upphofvet till allehanda näringars betryck, och om icke staten just på
grund af detta sitt misstag skulle kunna kännas skyldig att på ett eller
annat sätt komma näringarna, synnerligen det skuldsatta jordbruket till
hjälp. Danmark ligger af de Skandinaviska länderna närmast till Tysk
land och hinner därför vanligen först, när det gäller införsel och för
brukning af tyska fabrikat, äfven de ideella. Ty denna tanken, att
myntpolitiken bär skulden för näringarnas betryck, har i senare tider
blifvit ett agitationsmedel inom Tyskland och beherskar en icke obe
tydlig fraktion af det därstädes mäktiga agrariska partiet. Det vore
icke underligt, om dessa idéer, som föröfrigt visat sig ega ett mycket
nära samband med skydds-sträfvandena i handelspolitiken, förr eller
senare skulle gifva sig uttryck äfven i Sverige. I hvarje fall äro de
spörsmål, som väckts af de senaste årens företeelser på detta område,
af tillräckligt stor betydelse att påkalla uppmärksamhet äfven hos oss
icke blott för de myntpolitiska rörelser, som funno sitt uttryck i bime
tallismens storartade program och vid de stora verldskonferenserna
1878—81, utan äfven för de mera teoretiska undersökningar, som för
närvarande pågå rörande »guldbristen och de låga varuprisen».
De Skandinaviska ländernas oskuld till det virrvarr, som genom det
förflutna årtiondets myntreformer skall hafva uppstått i verlden, är det
ingen svårighet att ådagalägga. I Sverige, Norge och Danmark här
intill slutet af 1884 präglats mynt af tillsammans 34,000 kilogram guld,
och dessa länders nuvarande sammanlagda förråd af guld och guldmynt
för bankernas och allmänhetens penningebehof torde icke få beräknas
till mer än allra högst 40,000 1 kilogram, med mycket ringa anspråk på
årlig tillökning. De hafva således för genomförandet af sin reform icke
kraft mer än en ytterst omärklig del säkerligen knapt en procent
1 Af de beräkningar, som i senare tid härom förekommit i Burchards, O. Haupts
och A. Soetbeers öfversigter öfver myntförrådet i de olika länderna, torde den sist
nämdes få anses närmast motsvara verkligheten.
161
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
