Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS FORSSELL.
lagda beloppet af omkring 39 millioner kronor är den skandinaviska
Nordens skilj emyntsbehof för närvarande tillfredsstäldt.
Man har i de särskilda länderna anstält noggranna beräkningar
öfver den stora myntreformens kostnad och funnit, att Danmark, efter
af- och påforing för förluster och vinster, i alt förlorat omkring 2
millioner kronor, hvaremot Sverige skulle hafva gjort en liten vinst af
208,618 kr., och Norge en vinst af 906 kronor. Både förlust- och vinst
poster äro dock härvid tämligen imaginära, enär till och med de som
utbytt sitt silfver mot guld, sedan silfverpriset sjunkit till 58 å 55 pence
pr uns standard silv., likafullt kunna anse sig hafva å den i utbyte er
hållna guldvalutan gjort en vinst, sedan silfrets pris i guld nu begynt hålla
sig nedom 50 pce, och troligen aldrig kommer tillbaka däröfver. Sär
skildt har Sverige, som förvandlat allra största delen af det indragna
silfvermyntet i nytt silfverskiljemynt och tidigt sålde sina silfverplant
sar, icke kunnat tala om någon förlust alls. Fördelarue af reformen
för de tre ländernas hela inre och yttre samfärdsel och köpenskap
hafva varit så i ögonen fallande, att ända till de senaste åren knap
past någon dristat sätta i fråga, vare sig att ett vidhållande af den
forna silfvermyntfoten skulle hafva gagnat vår allmänna hushållning,
eller att det nuvarande myntsystemet borde utbytas mot ett nytt med
bägge metallerna såsom värdemätare.
Det fans nog under förhandlingarna om myntreformens genomfö
rande en och annan, som öppet beklagade, att öfvergången till guld
myntfot skulle komma att beröfva många gäldenärer utsigten att få
betala sin skuld i den till värdet troligen sjunkande silfvervalutan.
I Sverige voro till och med fullständiga förslag framlagda till lagbe
stämmelser, som skulle tillförsäkra gäldenärer rättigheten att få oupp
sägbara förbindelser konverterade »med upp- och afgäld» efter silfver
prisets ställning. 1 Men lagstiftarne insågo, att den minskning af fram
tida fördel, det luerum cessans, som myntreformen kunde innebära för
vissa medborgare, svårligen borde få gälla till hinder mot en for
landet i dess helhet oundgänglig reform. Det var också uppenbart, att
äfven om en pågående mera allmän ombildning af myntväsendet skulle
bidraga till rubbningar i de ädla metallernas pris, kunde i hvarje fall
de skandinaviska staternas delaktighet i denna ombildning icke ega
1 Se den Svenska Myntkomiténs betänkande af 1872, s. 216—17. Två af komi
téns ledamöter, hrr Bergström och Skograan, afgåfvo reservation mot detta förslag.
160
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
