- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri / 1886 /
166

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HANS FORSSELL.
med silfver; i senare tid har af denna varuutförsel en alt större del
måst användas att täcka de europeiska räntefordringarna, som från 6
mill. £ (1870) växt till 15 mill. £ (1880), och Europas likvid i silfver
har i förhållande därtill blifvit betydligt begränsad. 1
Redan innan den tyska myntreformen beslutades, hade det begynt
blifva klart för de sakkunnige, att silfret såsom värdemätare hotades
af förestående rubbningar i metallens pris, och det var icke blott in
sigten om silfrets obekvämlighet såsom bytesmedel vid en lifligare
samfärdsel, utan äfven farhågorna för silfrets värdeförminskning, som i
de myntpolitiska undersökningarna vid denna tid falde utslaget till
förmån för enkel guldmyntfot. Det är i allmänhet vanskligt att säga,
hvad som kunde bafva bändt, om något annat icke händt, men i be
traktande af den årliga silfverproduktioncns starka och snabba tillväxt
samtidigt med den indiska silfverinförsclns betydande afmattning, synes
det knapt osannolikt, att, äfven oberoende af den tyska myntreformen,
det latinska myntförbundets stater förr eller senare skulle bafva blifvit
tvungna att till sitt eget skydd mot silfveröfversvämning tillgripa
utvägen att förbjuda den fria silfverutmyntningen, en åtgärd som när
den 1874—78 företogs, blef uteslutande skrifven på den tyska mynt
reformens räkning. Säkert är åtminstone, att silfret hade begynt märk
bart falla i pris redan från och med 1867; att dess årsmedelpris var
605/i6 pence —d.v. s. omkring 1 % under »quinze-et-demi» redan
1872, innan Tyskland ännu sålt ett kilogram af sitt demonetiserade
silfver; att det 1873, medan Tyskland sålde blott 50 mill. kilogram och
medan rayntpressarna i Paris och Bryssel ännu arbetade med full kraft,
nedgick till medelpris af 59 V 4 pence och i slutet af året till 577/8 pce;
att det redan 1876, medan de latinska myntverken ännu gåfvo afsätt
ning för 100 mill. i silfvcrfrancsstycken, och innan den tyska silfver
försäljningen kommit på sin höjdpunkt, hade sjunkit till årsmedelpris
af 523/4 pence och i juli månad nådde minimum af 463/4 pce; att det
däremot år 1877, jirst när Tyskland på en gång fördubblade sin för
säljning, sedan femfranesmyntningen nästan upphört, och innan stand
ard-dollarmyntningen böljat i Amerika, begynte stiga till 55 å 58 pce
och i årsmedeltal utgjorde 5413/16 pence. Däraf synes framgå nog tydligt,
att skiftningarna i marknadens läge berott äfven af andra faktorer än
1 Den första utförliga redogörelsen för dessa förhållanden är lemnad af 1876
års engelska »Silver-commission», hvarefter fortlöpande uppgifter äro meddelade vid
de internationella konferensernas sammanträden 1878 och 1881, samt år för år sam
lade och tillhopastälda i Soetbeers olika arbeten.
166

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:23:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordtidskr/1886/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free