Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HURU DEN GAMLA ISLÄNDSKA LITERATUREN KOMMIT
TILL OSS.
AP
G. CEDERSCHIÖLD.
Deu, som nu för tiden besöker Kongl. Biblioteket i Stockholm
ocb inträder i den präktiga forevisningssalen, skall måhända bland de
många där framlagda handskrifterna gifva akt på ett par isländska.
Måhända! Det kan också lätt inträffa, att han går dem förbi, utan
att egna dem någon uppmärksamhet; ty deras utseende är föga till
dragande: pergamentet är groft, ofta hopskrumpet, till färgen är det
brunt eller rent af svartnadt, så att skriften endast matt framstår, och
där lysa inga, med guld och brokiga färger belagda, med utsökt konst
tecknade miniatyrer, sådana som de, hvilka i en mängd latinska,
franska, tyska och engelska medeltidshandskrifter locka ögat till sig
och tjusa betraktaren. Man kan genast se, att det har varit en fattig
nation, som gifvit upphof till dessa oansenliga skinnböcker. Och dock
äro de för oss minst lika vigtiga som alla de där skimrande perga
menten från mellersta och södra Europa; den betydliga insats, deras
innehåll har gjort i vår kultur, uppmuntrar oss att taga någon känne
dom om deras egen historia.
I.
När kristendomen (från år 1000) fattade fast fot på Island och
den katolska kyrkan sålunda kunde utsträcka sitt herravälde till den
aflägsna ön, medförde kyrkan naturligen äfven dit sitt officiella språk,
latinet, och de isländingar, som uppfostrades till kyrkans tjänst, fingo
göra bekantskap med latinska böcker. Det fans då redan en nationel
skrift, runorna; den härstammade visserligen, äfven den, från Italien,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
