Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HURU DEN GAMLA ISLÄNDSKA LITERATUREN KOMMIT TILL OSS. 107
men genom flere århundradens utveckling hade den hunnit högst be
tydligt skilja sig från den latinska skriften. Båda skriftarterna bru
kades nu en tid bortåt jämte hvarandra, den latinska för latinskt språk,
runskriften för modersmålet. Dock kan det icke med- bestämdhet af
göras, huruvida runorna då blifvit använda till längre uppteckningar
på pergament 1 eller blott till ristning i sten, trä o. d. Att emellertid
de enda egentliga höeker, som funnos på Island under den första kristna
tiden, voro de latinska, kan man se af latinets gamla isländska namn
»bokmål» (bokmal).
De äldsta skrifter på isländska, om hvilka man har någon känne
dom, äro laguppteckningen, som började företagas år 1117, samt den
skarpsinnige historieskrifvaren Are frodes arbeten; Are dog år 1148.
Om dessa skrifter upptecknats med runor eller latinsk stil, måste lem
nas oafgjordt.
Men senast vid midten af 1100-talet har det latinska alfabetet,
på ett sinnrikt sätt lämpadt efter det isländska ljudsystemet, börjat
användas för uppteckning på modersmålet. Från denna tid blifva
också de isländska skrifterna alt talrikare, så att 1200-talet är den
skrifna literaturens gyllene ålder, medan produktiviteten under medel
tidens återstående 250 år mer och mer aftager, mer och mer öfvergår
till osjälfständig reproduktion af det gamla.
Mycket är nu förloradt, men ännu ega vi kvar en mängd hand
skrifter, innehållande poem af många slag, berättelser (s. k. sagor) så
väl historiska som mytiska, heroiska, romantiska och legendariska,
lagar och diplom, arbeten i genealogi, geografi, poetik, grammatik
m. m. samt öfversättnhmar eller bearbetnino-ar af utländska både and-
O O
liga och vcrldsliga verk.
Det faktum, att under medeltiden den literära verksamheten på
det glest befolkade Island blef så liflig, att den både till värde och
omfattning öfverträifade det, som samtidigt åstadkoms i Sverige, Norge
och Danmark, detta märkvärdiga faktum har visserligen ofta varit
föremål för utredning, men måste äfven här för några ögonblick upp
taga vår uppmärksamhet.
Det var tillcgnandet af den jämförelsevis behändiga och lätthand
tcrliga latinska skriften, som gaf ett tillfälle för de skandinaviska fol-
1 Så hafva i senaste tid P
. G. Thorsen och Björn Magnusson Olsen inenat.
I Danmark synes ett återupplifvande af runskriften ha egt rum under Valdemar
II (Seier); denna rörelse torde den runkodex, som innehåller Skånelagen, hafya
att tacka för sitt upphof, ehuru visserligen blott i andra eller tredje led.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
