Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G. CEDERSCHIÖLD.
Men själfva skriften, hur ser den ut? Jo, när inan visar en is
ländsk medeltidshandskrift (af de bättre) för personer, som aldrig förr
sett något dylikt, får man vanligen höra utropet: »Det ser ju alldeles
ut, som om det vore tryckt!» Detta omdöme är icke ogrundadt; bok
stäfverna stå upprätta som i tryck, ej lutade som i vår skrift, de äro
mycket regelbundet formade och lika höga samt hafva väsentligen
samma utseende som de vanliga frakturtyperna (s. k. »svensk» eller
»tysk» tryckstil). Ännu mer påfallande blir likheten, om man jämför
handskriften med en af de äldsta tryckta böckerna (palæotyperna), ty
dessa senare hafva så väl i bokstafsformen som i de flesta afseenden
för öfrigt bildats efter de samtida handskrifterna. Man torde härvid
erinra sig, att, när Gutenberg från sitt hemliga tryckeri utsände de
första biblarna, dessa allmänt antogos vara handskrifna; det var i början
endast deras stora antal, som gjorde, att munkarnc påstodo dem hafva
tillkommit med djäfvulcns hjälp. Hvad för öfrigt angår den frågan,
huru fort en skrifvare arbetade, tror jag, att man plägar något öfver
skatta den tid, han behöft; ty då jag, för att närmare studera den
gamla skriften, öfvade mig att efterbilda den samma, fann jag, att en
vanlig kvartsida kunde skrifvas på 2 till 3 timmar.
Det blir således bäst att jämföra handskriften med en modern bok
för att tydligare få syn pä dess egenheter. Man kommer då snart
under fund med, att skrifvaren varit mycket mån om att spara på ut
rymmet. Anledningen förstår man lätt: pergamentet var dyrt, och ju
mindre som behöfde åtgå, dess bättre var det. Därför har skrifvaren
dels användt en mängd förkortningar, dels ock väl tillsett, att han
icke lemnat någon rad än mindre någon större del af sidan
öppen och oskrifven.
Förkortningarna utgöra en förargelscklippa för den, som läser is
ländska handskrifter. I de äldre äro de väl ej så synnerligen talrika,
men de växa snart i antal, och skrifvarne pläga ådagalägga stor fyn
dighet i att anbringa dem ofta, men tyvärr föga noggrannhet i att
göra det regelbundet.
O O
Som det enklaste slaget af förkortning 1 kan man anse bruket af
ett litet tecken öfver raden för att angifva en eller flere bokstäfver,
som borde ha stått i raden. Ett sådant tecken (som för öfrigt kan
1 Här måste vi nöja oss med blotta antydningar; den, som önskar fullständigare
besked om förkortningarna och skrifsättet i öfrigt, hänvisa vi till K. Gislasons bok
Um frumparta Islenzlirar tungu i fornöld.
202
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
