Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HURU DEN GAMLA ISLÄNDSKA LITEEATUREN KOMMIT TILL OSS.
förekomma äfven i modern skrift), är ett kort vågrätt streck, uttryc
kande, att ett m eller n bör tilläggas. Detta tecken fick emellertid
dessutom flere andra betydelser: det kan angifva, att en hel stafvelse,
hvari n ingår, är utelemnad, det kan i vissa ord uttrycka ännu starkare
förkortning, t. ex. Bp = hyskop (biskop), alm = almdttigr (allsmäktig),
och detta i hvilken kasusform som hälst. Ett tecken, som liknar en
nia, betyder vanligen (liksom i latinska handskrifter) us, ett annat
tecken er, men i synnerhet detta senare användes tillika på flere andra
sätt. En prick öfver en konsonant är ett i yngre handskrifter vanligt
tecken till, att konsonanten skall läsas dubbel, d. v. s. att konsonant
ljudet är långt, medan de äldre membranerna enklare angifva långa
konsonantljud genom små versaler (d. v. s. bokstäfver af det s. k.
»stora» alfabetet). Ett tecken, som än liknar ett omega än tt, plägar
betyda antingen ra eller ar; ett annat, som påminner om en tvåa,
betyder ur, o. s. v. Ofta begagnas också helt små bokstäfver öfver
raden för att utom sitt eget ljudvärde beteckna någon utelemnad,
föregående eller efterföljande bokstaf.
I de äldre handskrifterna, som naturligtvis stå sina latinska före
bilder närmare, förekomma icke sällan förkortningar af åtskilliga latin
ska småord i stället för de motsvarande isländska. Så användes t. ex.
n (non) för att beteckna eigi eller ekki (ej, icke), och med de i latin
ska handskrifter vanliga tecknen för vel och et betecknas eåa (eller)
samt ok (och); det sistnämda tecknet kvarstår äfven i yngre hand
skrifter och har, som man vet, motsvarighet också i modern skrift.
Ännu mera rumbesparande än de hittills nämda är en annan för
kortningsmetod, välbekant för hvar och en af oss, som plägar till
eget bruk göra anteckningar, hvilka icke behöfva vara begripliga för
någon annan, nämligen att endast med begynnelsebokstäfverna be
teckna sådana ord, som ofta förekomma, eller hvilka man af annat
skål lätt kan gissa sig till. På detta sätt förkortas i synnerhet nomina
propria, i det ett sådant endast på det första stället, där det förekom
mer i handskriften, blir fullständigt utskrifvet; händer det, att detta
första ställe blifvit utplånadt eller bortrifvet, så kan man lätt stanna i
ovisshet om namnets rätta form. Andra ord, som vanligen betecknas
endast genom sin bcgynnclscbokstaf (hälst efterföljd af en punkt), äro:
böjningsformer af verben hafa, helta och segja J, kasusformer af sub
stantiven konungr, drottning, jarl, son, döttir m. ti. Oftast, icke alltid,
1 Men s. kan också någon gång beteckna svara eller spyrja.
203
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
