Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HURU DEN GAMLA ISLÄNDSKA LITERATUREN KOMMIT TILL OSS.
synes kärelken till den gamla literaturen hafva funnits kvar blott hos
ett fåtal af öns befolkning; denna hade också genom de stränga handels
förbuden råkat i fattigdom samt dessutom drabbats af liere svåra
olyckor, bland hvilka den värsta var pesten, som åren 1402—4 hade bort
ryckt 2/3 af hela innevånarantalet. Reformationen och dess brytningar
medförde visserligen en stegrad liflighet på det andliga området, men
det blef nu öfversättningar af reformatorernes skrifter, af nya testa
mentet och bibeln i sin helhet, som lästes och snart äfven trycktes på
Island. De gamla skinnböckerna från den »påfviska» tiden föraktades
och förstördes ohäjdadt; ’man var glad, om man kunde finna en så
nyttig användning af de styfva bladen som till inbindning af räken
skaper eller tryckta böcker. Frukterna af generationers snille och flit,
de dyrbara minnena från vår folkstams forntid hotades med fullständig
förintelse.
Men äfven den fornnordiska literaturen skulle återupplifvas, skulle
få sin renässans, liksom den antika. I slutet af det 16:de och början
af 17:de århundradet hade några isländingar, Arngrim Jonsson, Magnus
Olafsson, Björn Jonsson från Skaröså m. fl. företagit sig att med ifver
läsa de gamla skinnböckerna och dels på latin dels på sitt eget moders
mål skrifva afhandlingar om den gamla historien och skaldekonsten.
Författarne voro väl icke särdeles utmärkte som vetenskapsmän och
hade ej häller kännedom om synnerligen stor del af fornliteraturen,
men deras hänförelse för studiet spred sig till åtskilliga af de bildade
männen på Island, bland dem biskoparne, hvilka snart blefvo de för
nämste ledarne af den nya rörelsen.
Man började nu använda mycken flit på att afskrifva de gamla
skinnböcker, som kunde öfverkommas. Afskrifterna togos nästan ute
slutande på papper, och man har därför kallat denna och den följande
tiden för pappershandskrifternas tidsålder. För efterveriden äro dessa
pappershandskrifter (»chartæ») stundom af stor vigt, nämligen i sådana
tillfällen, då deras original, skinnböckerna, efteråt antingen förlorats
genom olyckshändelse (hvarom mera nedan) eller ock blifvit stympade
eller rent af förstörda af okunnige och vårdslöse egare; dylikt har in
träffat ända till 1(500-talets slut, ty insigten om de gamla böckernas
värde fans ännu endast hos några få personer. I relativ säkerhet
kommo handskrifterna icke förr, än de hamnade i offentliga bibliotek
utom Island.
209
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
