Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEORG NORDENSVAN.
Verldeus fordran således och hjärtats, samvetets, rättskänslans.
Det blir valet. Eva går emot ett hårdt lif. Men hon är fast, hon har
något att lefva för.
Där hade Ett val bort sluta. Men författaren, som tydligen fruktat
att vara alt för originel, har tillagt ett par repliker. Doktor Ring, han
som förut skrutit en smula med sin högsinthet han ville ju upprätta
den fallna genom att gifta sig med henne han tillstår nu att alla
dessa händelser bringat honom att vackla äfvcn i detta heroiska beslut.
Det är för öfrigt ej tal om att skaffa Eva upprättelse pä detta sätt,
och doktorn, som förut tiggt om hennes kärlek, är nu ej så redo att
bjuda henne sin hand. Han vill borf’’ifrån altsammans bort för
läng tid. Men då, i afskedcts ögonblick hviskar han till henne: »Jag
poppas och väntar», och öfver de orden går ridån ned.
Således ändå en yttre upprättelse, och som ej var nödvändig för
styckets tendens. Skarpare hade denna trädt fram, om Eva fått gå
ensam att strida för sig och sitt barn mot den onda verldens vrånghet.
Nu förefaller detta slut som en liten rensopning öfver de egna spår,
författaren leinnat i Ett val.
Styckets tendens är framhållen med kraft och lif, personerna in
satta för att uttala åsigter. Alla skarpt, klart tecknade, i enkla drag,
utan att den egentliga personligheten träder närmare fram ungefär
som personerna i ett godt skådespel af någon ibland de franska tcatcr
författarne.
Jämför man Ett val med till exempel Dumas’ Denise, som ju be
handlar alldeles samma ämne, så finner pian hos fransmannen vida
mera esprit, mera slagfärdighet och dramatisk uttrycksförmåga, men
hans figurer ha ej mera verkligt lif, snarare tvärtom, än de i Ett val,
och ej häller går han mera på djupet med den fråga han upptagit till
behandling, hvartill kommer att hans personers meningsutbyten i denna
sak äro så specifikt franska och så stridande mot hvad vi nordbor finna
förenligt med samvetets och rättskänslans kraf, att hela stycket där
igenom får för oss ett ganska litet värde, om man betraktar det ensamt
ur tendensiös synpunkt. Så som Dumas kringgått frågan har ej herr
Michaelsson gjort, äfven om han ej vågat uttala tanken helt utan affilat
udden något.
228
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
