Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E, HOLM, DANMARK-NORGES INDRE HISTORIE 1 660 1 720.
tillika omgåfvo sig konungarne med en strängare etiketts ceremonier;
rangförordningar utfärdades, den ena efter den andra med korta mellan
rum, och adelns inbördes likställighet upphäfdes genom inrättandet af
grefvarnes och friherrarnes klass »oss och vårt hof till större lustre»,
såsom Kristian Y uttrycker sig i sin förordning därom. Man märker
äfvcn en stigande omsorg om suveränitetens bevarande för all framtid
i de föreskrifter, som konungarne såsom »regeringsmaximer» plägade
anbefalla till sina efterträdares iakttagande. Kristian V inskärper ut
tryckligen, att nya skatter, när sådana behöfvas, böra påläggas, »utan
att någons samtycke därtill rekvireras», samt att konungen ensam icke
blott eger att förfoga öfver alla ämbeten och deras tillsättning, utan
äfvcn har makt »att interpretera, förklara och förändra lagen». Lika
ledes sökte man utrota »all otidig åtrå till det förra regeringssättet»
genom hvarjehanda ängsliga polisåtgärder, genom att ändra alla skråns
och andra korporationers privilegier i öfverensstämmelse med hvad man
ansåg vara den kungliga »arfregeringens» intressen, genom censur och
indragning af skrifter, som innehöllo kritiska uttalanden om offentliga
angelägenheter. Denna misstänksamhet var i synnerhet riktad emot
den gamla adelns medlemmar, ehuru, såsom prof. Holm visar, envålds
konungarnes ovilja mot detta stånd icke genast framträdde i sin fulla
skärpa, utan kulminerade först efter det stora nordiska kriget, sedan
den föreställningen hade hunnit riktigt rotfästa sig, att regeringen
framför alt borde söka sitt stöd i en nyskapad hofaristokrati af före
trädesvis tysk härkomst.
Emellertid inskränkte sig enväldet ingalunda till att genom yttre
anstalter häfda sin maktställning, utan sträfvade tillika att gifva denna
ett inre berättigande genom att betona och utöfva sina plikter emot
det allmänna. Centralregeringen ordnades genom införandet af kollegii
styrclscn, hvarvid man tydligen kan skönja inflytandet af svenska mön
ster, som redan 1655 hade föresväfvat de danska statsmännen vid upp
rättandet af ett särskildt amiralitet. Kollegiernas förhållande till hvar
andra blef dock aldrig så noga begränsadt som i Sverige, och tillfälliga
anordningar rubbade tid efter annan de ursprungliga bestämmelserna
om deras verksamhetskrets. Konungarne ville också ogärna afstå från
O O
utöfvandet af sin egen befogenhet att personligen ingripa, när det före
föll dem nyttigt och lägligt, i synnerhet i de militäriska, diplomatiska
och finansiella angelägenheterna. Liksom Karl XI med stränghet till
o O O
höll sina ämbetsmän att visa flit och noggrannhet i sitt arbete, så
öfvervakade äfven hans danske samtida med eftertryck göromålen i
kanslierna och de andra kollegierna, och äfven i de skarpa förmanin
garnas ordalag finnas rätt intressanta analogier. Det kan icke häller
nekas, att äfven Fredrik 111 och hans närmaste efterföljare, Kristian V
och Fredrik IV, föregingo tjänstemännen med goda föredömen i per
sonlig arbetsamhet. Därigenom fick styrelsen i många afseenden prägeln
249
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
