Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. HOLM, DANMARK-NORGES INDRE HISTORIE 16 60 1 7’io.
af en kabinettsregering, men konungamakten kände likväl behof af att
i vissa fall rådföra sig med en korporation, som kunde bilda den för
medlande länken emellan den allerlrögsta viljan och de särskilda ämbets
verken. Ett sådant organ skapade den danska monarkien för sin räk
ning först genom statskollcgiet, som dock uppbäfdes redan 1676, ocb
sedermera genom den s. k. gebeimekonseljen, livars sammansättning
undergick llerfaldiga växlingar. Dessutom tillsattes ganska ofta spe
ciella kommissioner, hvilka ålades att handlägga förefallande vigtigare
ärenden. Så småningom, i synnerhet efter den kraftfulle, men något
godtycklige Griffenfelds fall, utbildades den högre förvaltningen i rent
byråkratisk riktning, och prof. Holm framhåller såsom sitt intryck af
hvad han haft tillfälle att se »bakom kulisserna», att initiativet till
åvägabragta förändringar snarare har utgått från de högre ämbetsmän
nens krets än från Kristian V eller Fredrik IV personligen.
På rättskipningens område har enväldet förvärfvat sig ett godt
eftermäle genom upprättandet af en fäst högsta domstol, Höjcstcret, till
hvilken vad kunde inläggas från alla domare, både från själfva konunga
riket Danmark och från Norge jämte Island och Färöarna. Afvcn den
administrativa jurisdiktion, som utöfvades af ett par kollegier, lydde
under llöjestcrets domvärjo. Visserligen tilläto sig envåldskonungarne
stundom att ingripa i rättskipningen genom särskilda resolutioner, men
öfver hufvud taget måste man gifva dem det vitsordet, att fastare
gränser emellan den verkställande och den dömande makten mer och
mer utvecklade sig under detta tidehvarf.
Inom den provinsiella förvaltningen gjorde sig efter hand en större
ordning gällande. Riket var förut splittradt i en mängd län, hvilkas
adlige innehafvarc förenade flere olika slags regeringsfunktioner i sina
händer och stodo under en tämligen slapp kontroll, hvadan kronans
myndighet öfver undersåtarne var i väsentlig mån förlamad. Nu in
delades landet i amt, och amtraännen, som likväl icke fingo befattning
med den omedelbara uppbörden af kronoinkomsterna, försågos med ut
förliga och bestämda instruktioner angående sin ämbetsverksamhet.
Kontrollen öfver förvaltningen skärptes äfven genom tillsättningen af
fiskaler under olika benämningar (generalfiskal, generalprokurator, land
kommissarier), hvilka egde att beifra alla missbruk, som kunde in
smyga sig. Konungarnc sökte äfven att tillegna sig utnämningsrätten
till alla offentliga tjänstemän, och adelsmännens birkerätt, d. v. s. be
fogenheten att på sina gods utnämna domare och rättsskrifvare, äfven
som deras kyrkliga patronatsrätt inskränktes eller rent af upphäfdes,
så vidt möjligt var. Den kommunala själfstyrelsen, såväl i städerna
som på landsbygden, för så vidt som denna framträdde genom val af
menigheternas styrelse, var dem likaledes en nagel i ögat. Magistra
ternas ledamöter tillsattes från år 1667 af regeringen, men därjämte
fick borgerskapet rätt att genom »utvalde män» i viss mån deltaga i de
250
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
