Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF AF GEIJERSTAM, ERIK GRANE.
det, som man ser klenare bestäldt med vetandet. I betraktande af de
ofvan åtcrgifna praktiska anvisningarna för boxning m. m. synes det
oss för öfrigt som om denna »heliga ande» rätt ofta finge predika för
döfva öron, sä vida icke herrar Grane & C:o liksom så många andra
sekterister göra en viss praktisk åtskiluad emellan »bröder» och »hed
ningar» ?
Dock skämt å sido: Om vi också på grnnd af hvad vi anfört
måste gifva Erik Granes författare en dålig orlofssedel både som
diktare och reformator, skulle vi likväl gärna vilja tro, att han, såsom
han försäkrar, skrifvit sin bok endast för att väcka eftertanke, och
att de ensidigheter och förlöpningar, till hvilka han gjort sig skyldig,
hafva sin grund i hans lifliga öfvertygelse, att kristendomen och den
därpå grundade samhällsordningen äro icke blott lögner utan för
mänsklighetens utveckling farliga lögner, då däremot de åsigter, han
förfäktar, äro de enda riktiga och saliggörande. Vi skulle gärna vilja
tro detta, i trots af att hans åsigter från vår synpunkt synas lin
drigast sagdt lättsinniga och alldeles i saknad af någon förmåga att
förädla mänuiskoslägtet, och i trots af att han ännu icke ens mäktat
inse den enkla sanning, som kanske mer än någon annan är egnad
att »utdrifva högfärdsdjäfvulen», nämligen att i fråga om lifvet, dess
uppträdande och försvinnande på jorden, är alt tal om vetande en
galenskap. Men det är oss omöjligt att omfatta denna förklarings
grund, då vi finna, att han med samma tvärsäkerhet och själfförnöjd
het, hvarmed han framlägger sina eländiga trosläror, förfäktar och
berömmer just de praktiska konsekvenser, till hvilka dessa läror böra
leda, om de bedömas ur kristen synpunkt, och sålunda äfven träder i
opposition mot den kristna sedeläran.
Det är nämligen en egendomlighet för denne reformator, som så
vidt och bredt ordar om framåtskridande, att han är mycket konser
vativ för att icke säga reaktionär i fråga om alla små svaghetssynder,
hvilka kunna vara litet obekväma att aflägga. Därför sätter han möj
ligheten af en förbättring i vårt sedliga lif till denna dimmiga fram
tid, då »könen fullt förstått och förlåtit hvarandra», under det han
med glödande hat anfaller ej »detaljfrågorna», utan själfva innehållet
i de sedlighetssträfvanden, som gå ut på att undanrycka den lastfullc
hans offer och upprätta den fallna. Därför skall afståndet mellan
bildade och obildade minskas icke så mycket genom de senares upp
lysning som genom sänkning af bildningens nivå. Därför utslungar
han i sina upsalabilder tillvitelser af allehanda slag mot den ungdom,
som icke likt Erik Grane har »behof af att roa sig» d. v. s. vara lat
och osedlig, utan oförtrutet arbetar för det mål, den närmast foresat
sig. Därför låter han Erik Grane i slutet af boken skildra den äkten
skapliga lyckan i ett bref, som i sin outsägliga råhet är den bästa
vederläggningen af de ofvan åtcrgifna lärornas påstådda förädlande
259
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
