Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOSTOJEVSKY, FATTIGA STACKARE.
För honom har, under dessa års inåtvändt grubbel, kärleken värkt
bort. Det skulle naturligtvis icke han är ju karl vara fysiskt
omöjligt för honom att ännu förälska sig i det hos henne yttre till
dragande, d. v. s. med en ursinnig, förgiftande lidelsefullhet, denna
andra s. k. kärlek, hvilken plägar kunna utgöra försoningen vid slutet
af ett borgerligt franskt drama eller i en förment hygglig fransk roman.
Men det skulle vara för honom moraliskt omöjligt; emedan han
förr älskat Katja själf.
Därför låter han henne icke ens ana en sådan möjlighet.
Utan vid försoningen visar han henne till, det hon numera skall
bäst förstå och som skall vara för henne den välkomna och gagneliga
återstoden af samlif, ärlig »vänskap» samt gemensam hängifvenhet åt
barnen.
»De skola in i lifvet». »De äro numera vår framtid».
För den som minnes från Anna Karénina den känslige, till hvarje
slags dubbelhet oförmögne Levin, är här tillfälle att göra bekantskap
med en af hans själsfränder.
Stilen är, så vidt man kan döma af öfversättningen, jämn och ädel,
men alls icke pikant. Hvad enskildheterna i berättelsen psykologiskt
vidkommer, äro de alla så fina och riktiga, så präglade af verklighet
att en tänkare eller en på samma gång vaken och naturlig män
niska läser dem med andakt.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
