Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Cederschiöld.
NYA ARBETEN I SVENSK OCH ALLMÄNT NORDISK LITERATU B HISTORIA.
lån från dels kristliga, föreställningar dels antika sagor, och att nord
boarne tagit dessa lån från de Brittiska öarnas, särskildt Irlands innc
byggare, med hvilka de under vikingatiden kommit i beröring. Dr
Schiick godkänner Bugges bevisning angående inverkan af kristna
föreställningar och traditioner; för påståendet om inflytande af antika
myter och sagor förnekar han ej möjligheten , men bestrider bcstäradt
sannolikheten. Mot själfva detta omdöme vill jag ej nu inlägga någon
protest, men däremot kan jag ingalunda gilla det resonncmang, hvarpå
förf. stödjer sig. Han säger nämligen, att då de antika myterna kunnat
vara kända endast för ett lärdt fåtal af inuevånarne på Irland, det
vore högst osannolikt, att »en myt, som hos det ena folket endast
existerat såsom ett ringa fåtals egendom, hos det andra öfvergått till
ren folktro», äfvensom att »detta fåtal råkat i beröring med de råa
vikingarue och bland dessa börjat sprida sin kunskap om den klassiska
gudavärlden.» Men så kan Bugge icke gärna ‘ha tänkt sig, att öfver
flyttningen af dessa myter har försiggått. Snarare måste man, med
stöd af liknande förhållanden i mera kända tidsåldrar, resonnera på
följande sätt. Antag, att verkligen ett lån från den antika hjälte
sagan inkommit t. ex. i Baldersrnyten, sådan vi nu ega den i Völuspå
eller Snorres Edda! Detta lån bör då första gången ha uppträdt ien
nordisk sång. Men sången har varit författad icke af flere, utan af
en man, en skald, som just varit angelägen att kunna meddela något
nytt; han har varit rikare utrustad än flertalet af sina landsmän, icke
blott i diktaregåfva, utan ock i vetgirighet; han har, då han kom i be
röring med främlingar, just uppsökt de »lärdaste klerker» och låtit dem
förtälja för sig, hvad märkeligt de visste om forna händelser; och han
har sedan, så godt han kunnat, satt detta i sammanhang med hvad
han kände förut. Om således ett antikt lån väl fått inträde i en
nordisk dikt, så kan det från denna dikt lätteligen hafva utbredt sig
vidare inom den nordiska literaturen.
344
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
