Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAFVELSAMLINGAR I LONDON.
med sina arbetarbostäder af dunkelrödt tegel hvilka stå i långa, raka
rader. Här ocb där reser sig en gammal grå götisk kyrka med massivt,
tvärhugget hufvudtorn, som öfverskjutes af flere eller färre kring kan
terna stående små-torn eller torn-spetsar. Korteligen, man hinner från
waggong-fönstret se åtminstone hnfvuddragen i det landskap, som otaliga
gånger möter en på de engelska målarnes dukar. Men skymningen
faller på och hindrar en att se längre, tåget ökar farten, vi fara nu 10
svenska mil på en timme med samma hastighet skulle man kunna
fara från Stockholm till Göteborg på kortare tid än 5 timmar! —,
och så äro vi i London.
* *
*
Här gäller det att genast gripa sig an med arbetet, ty materialet
jag menar nu konstsamlingarna och närmast målningssamlingarna
visar sig vara kolossalt. Då ens tid är begränsad, som min nu var,
och emedan afstånden i London äro ofantliga, gör man rättast uti att
bo centralt. Jag fick min bostad straxt bredvid Charing Cross och
således helt nära stadens medelpunkt Trafalgar Square, där National
Gallery ligger, som innehåller statens största målningssamling. Från
mitt rum tre trappor upp i ett »Family Hotel» på den högt öfver
Themsen liggande Adelphi-terrassen hade jag en herrlig utsigt öfver en
del af London. Den väldiga floden gör där en af sina många krökar,
hvadan min blick beherrskade ej blott en af flodens lifligaste delar
med fyra af dess väldiga broar, utan äfven en lång räcka af dess strand
åt söder, öster och väster. Midt framför mig reste sig »Cleopatras
nål», den egyptiska obelisken, längst i öster höjde sig St. Pauls stora
kupol, och i väster skymtade i dimman konturerna af Parlamentets
jättelika husmassa. I dimman —, ja den gjorde ett streck i räkningen.
Ty oaktadt jag, som nämdt, borde hafva en herrlig utsigt öfver denna
tafla, hade jag den i själfva verket blott sällan. Den beryktade London
dimman, töcken och rök väldig såsom alt i denna jättestad in
svepte oftast alt i sin vida, smutsiga mantel. Och ändå befann jag
mig här i högsommaren och hade, såsom jag ideligen fick höra, icke
sett den riktiga London-dimman. »Nej, ni skulle se dimman i November»!,
sade mig en Londonbo. »I fjol, tillade han, skulle jag en gång gå
till min klubb, som ligger en kort bit från min bostad, men måste
efter några steg vända hem tillbaka, emedan jag ej såg fyra fot fram
för mig.» Nå, jag kände mig helt belåten med att ej behöfva göra
347
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 20:23:52 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nordtidskr/1886/0381.html
