Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 Kunstwerk and Klinstler in England. Berlin 1837, 1838.
TAFVELS AMLIN GAU I LONDON.
rike ensamt som konstskatterna kommo. Öfveralt i Europa, där revolu
tionens storm drog fram, och franska arméer gjorde eröfringar,
uppträdde i deras spår engelske bankirer, konsthandlare och kommissio
närer, eller de högättade konstsarnlarne själfva, och gjorde sina inköp;
eller samlade kontinentens konsthandlare skatter, som de sedan med
bästa förtjänst sålde bort till rika privatmän på veridsdelens ojämförligt
lugnaste och rikaste marknad, England. Fram i dagen kommo under
dessa år oräkneliga gamla dyrbara dukar, som förr sutit skyddade i
de romerska, genuesiska, florentinska, neapolitanska familjepalatsen, i
italienska, spanska, franska och belgiska kunga- och fursteslott, i hol
ländska köpmannavåningar eller enskilda nederländska samlares kabinett,
eller som förirrat sig ut på landsbygden i Holland och Belgien. Och
den största och bästa delen af alt detta hamnade nu i Englands privat
samlingar. Ännu långt fram i vårt århundrade har det engelska sam
larnitet varit det verksammaste på alla större eller mindre konstmark
nader i Europa, äfven från vårt land, i synnerhet vid konstauktio
nerua på 1830- och 1840-talen, hafva stora målningsskatter förts till
England. Och John Bull är väl ännu i dag den förnämste köparen af alla.
Altnog, om Englands offentliga målningssamlingar äro dyrbara och se
värda, så träda de dock aldeles afgjordt i skuggan för de privata sam
lingarna, hvilkas konstskatter äro i sanning omätliga. Så har till exem
pel så godt som största delen af det nederländska kabinettsmåleriets
alster småningom gått till England, och är altså en hel epok inom den
nyare målningskonstcns historia bättre företrädd i detta främmande
land än inom egna landamären. Jag citerar därmed ett omdöme af en
person, som kanske sett mer af dessa privata konstskatter i England
och sett dem med mera kritiska ögon än någon annan; jag menar den
redan nämde tyske konsthistorikern G. F. Waagen, som i ett bekant
arbete 1 redogjort för sina studier i dessa samlingar och deras historia.
Denne flitige konstforskare omnämner något mer än ett hundratal vig
tigare målningssamlingar, bland hvilka han själf besökt tre fjärdedelar.
Förmodligen hade ingen af landets egna söner sett så stor del af dessa
O O O
skatter som den tyske doktorn, och engelsmännen, till hvilkas språk
hans bok öfversattes 1854, blefvo själfva förvånade öfver denna rike
dom; en förvåning, som blcf ännu lifligare, då de några år därefter,
1857 i Manchester, lyckades åstadkomma en jätte-utställning, som om
fattade ett urval ur en stor del af dessa privatgallerier. Den franske
353
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
