Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. CH. EDGREN-LEFFLER, EN SOMMARSAGA.
något af vigt att m,eddela sina landsmän, lika litet som en vitter
fransman vårdslösar Bekantskapen med Printemps’ och Bon marché’s
bidrag till nyare historien eller med Mr Brillat-Savarin’s kulinariska
inpass i filosofien. Enär humor är grundtonen i den engelska genia
liteten, blir förhållandet sådant, att till och med de mest ortodoxa
slafvar under britiska seder och bruk låta narra i sig en del kraft
fullt väckande lektyr under denna högt aktade form, efter som ingen
lucka i författarnes framställning af observanserna varnar läsaren eller
gifver honom rättighet att utstöta det lilla fördömande ordet: »vulgär!»
I England kan man exstasiera sig öfver den rättroget börds
dyrkande berättelsen Mitt eget barn, men dess emellan läsa Thackcray,
man kan sluka Disraelis lycksökareförhärligande historier och ändå
älska Dickens, liksom man i Frankrike kan för stilens skull
sätta i sig den dödfödda bokeu La morte, fastän man på samma gång
är mottaglig nog för ärligt spirituel fransk epik. Förhållandet är
onekligen något komiskt. Men helt visst gynnar det allmänbildningen.
Det gör, att svårligen någon del af den stora medelklassen kommer
att lära känna blott och bart förslappande skönliteratur.
Från det britiska hållet har nu ganska visst fru Edgren-Leffler
O o
icke hemtat sina förebilder; men lika litet från det franska och
knappast från något annat håll, om icke från andra sidan Kölen.
En Sommarsaga är, rakt på saken, en konstuärsroman. Den ger
det vanliga sällskapslifvet med dess ömtåligare färgsammanställ
ningar och obekväma iakttagelser, som man säger, »en god dag».
Hela romanen är skrifven lika rättfram som förut novellerna. Om
gifningen ett litet badsällskap på västkusten, ett folkhögskolehem
i norska fjällbygden och några bland målaroppositionens bohémiens
väljes enkom för de i förgrunden stälda två hufvudfigurernas skull,
tydligen i afsigt att bjärt belysa endast deras handling och dera§ ut
veckling, Bipersoner tecknas med fasta, rena pcnselstreck; i regeln
dock något hårdt, eller blott undantagsvis sympatiskt. Ett sådant
undantag träffar man t. ex. i skildringen af den stackars döfstumma
flickans instängda, fantastiska känslolif, och likaledes i antydningarna
om den halfförläste docentens uppoffringar för en fordrande, nervsjuk
mor, under hvilka ansträngande omsorger hans manlighet har liksom
kommit att stanna i växten.
Nästan alt det uppriktiga intresset och all varmare färgton samlar
sig annars, så fort ske kan, kring hufvudproblemet, som denna gång
är: svårigheterna i ett äktenskap mellan en utvecklad konstnärinna
och en praktiskt-kristligt utvecklad man.
Ulla och Falk, kärlekshistoriens hjältinna och hjälte, äro båda i
hög grad verkliga. De äro så påtagligen individuelt lefvande män
niskor, att man för deras sinnesrörelser, handlingar och öden under
tiden glömmer de öfrigas. Men då, såsom här, fråga är om kritik,
402
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
