Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. CH. EUGREN-LEFFLER, EN SOMMARSAGA.
måste man likväl tillägga: bättre hade varit, om läsaren från sista
sidan i boken ovilkorligt kommit att kasta blicken tillbaka med en
personlig känsla af deltagande för en hvar af de människor, som be
rättelsen medupptagit.
Till denna smidighet och allsidiga omtanke under framställningen
har författarinnan ej nått; och om hon med tiden skall hinna dit, må
väl ännu få anses ovisst. Att hon icke tillgodogör sig som föredöme
något af de gamla kulturländernas redan färdigbildade skrifsätt, för
senar åtminstone segern, och för de nyaste mästarprofven på episk
framställningskonst, ryssarnes ytterligt fina psykologiska enskildheter,
är tör hända hennes käckare författarelynne något främmande. Vi
svenskar öfverföra gärna någon rest från vikingatraditionerna i våra
konstnärliga och diktarsträfvanden. Och i fall vi sålunda någon gång
lyckas komma till en fulländad och på samma gång själfständig fram
ställning, så är därmed onekligen mera vunnet, än om vi hade för
hållit oss slafviskt läraktiga gent emot utländingen. Men det är hit
tills ett undantagsförhållande, att någon svensk egentligen lyckats.
I alla händelser innehar den författarinna, om hvilken för till
fället är fråga, några af de bästa förutsättningarna för att kunna våga
rycka vidare fram på sin själfvalda väg. Hennes åskådning ligger
öppen för det väsentliga i företeelserna. Hvad som är hälsa och
verklighet, hvad som är förkonstling och dumheter, för den skarpa
skilnaden mellan dessa två strömningar i alt mänskligt samlif är hon
tydligen så vaken, så fördomsfritt och instinktivt vaken, att äfven
läsaren får mer än vanlig fallenhet att hålla ögonen öppna under
umgänget med hennes böcker.
Han är så till vida aldrig säker på, hvart det bär, att han lika
snart kan finna en social motståndare till författarinnans allmänna
riktning tagen objektivt i försvar genom framställningen af någon
bland hennes figurer, som en kamrat och medhållare anfallen för nå
gra af sina inskränkningar eller öfverdrifter.
Den historiska skildringen är så på sak gående, att man under
inheratande af berättelsens många verklighetstrogna, lätt igenkänliga,
stundom oöfverträffligt betecknande enskildheter plötsligt erfar dessa
rysningar, hvilka än äro tecken till obetingad beundran, än uttryck
för den tysta frågan: »är icke författaren ändå något för kall?»
Det senare är i synnerhet ofta förhållandet med intrycken af de
många bipersonerna i första delen af En Soramarsaga, hvilka snarare
tjänstgöra som typer än utfå sin rätt som individer.
Den obetydliga, behagsjuka frun, Anna Krabbe, med sin låtsade
hjälplöshet och sin låtsade intellektuella förfining, är nog en klokt
vald badsocietetstyp, och arten af den äktenskapsaffär i hvilken hon
låtit binda sig gör hennes företeelse fullt sannolik. Man tycker det
likvisst vara synd om en människa att sålunda bli porträtterad, när
403
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
