Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. CH. EDGREN-LEFFLER, EN SOMMARSAGA.
Författarinnan har satt sina tvänne ungdomar på rätt hårda prof
med afseende å läsarens förmåga att skänka dem sitt hela intresse.
Man skall vara en så genomfrisk ung man som Falk för att icke göras
till ohjälpligt fadd romanhjälte af det enhälliga, oaflåtliga och naivt
sentimentala deltagandet från Utskärs kvinliga sommargäster sär
deles efter hans heroiska » svömmetur» n:o 2, som måtte gifvit alla
dessa mottagliga hjärtan en påfallande likhet med smör i solen. Lika
ledes kräfves det diktarens egendomligt öfverlägsna förmåga att me
delst lugn, objektiv skildring faktiskt ådagalägga en diktad persons
geniala begåfning, för att det djärfva själfsvåld, som vid många till
fällen gör Ullas yttre skick rentaf frånstötande, icke må komma oss
att tvifla på alt kvinligt behagfullt i hennes väsen.
Så beskaffade faror finnas dock icke mer för denna författarinna.
Hon är därtill för allvarsam och redan för långt kommen i konst
närlig teknik. Hon upptager rätt mycket af utrymmet med sina per
soners yttre, kan till och med ibland därigenom tyckas litet besvärlig,
som t. ex. vid badsällskapets idkeliga diskurser med anledning af
Falks simningar utan baddrägt och vid några andra tillfällen.
Men författarinnan är så säker om att hitta in igen till männi
skorna själfva och att då rycka allas intresse med sig, att hon aldrig
egentligen äfveutyrat något med sina, en eller annan gång, onödiga
dröjsmål vid det mindre väsentliga.
Den stora hemligheten är, att här den skrifvande är en konstnär
och en af sin arbetsuppgifts ansvar och betydelse lidelsefullt gripen
konstnär. En Sommarsaga är »en roman», d. v. s. i den gamla be
märkelsen af ett kärleksäfventyr och en kärlekshistoria; lösningen af
ett problem är den däremot icke fast den ställer till läsarens om
pröfning ett problem. Och själfva kärlekshistorien är, ehuru det lyriska
blott finnes där latent, så i alla sina minsta delar sant och starkt och
verkligt berättad, att man aldrig glömmer den. Den är skrifven med
det rikaste och allvarligaste mänskliga deltagande, med sval hjärna
och hand, men med glödande hjärta.
Rohinson.
405
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
