Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. CH. EDGREN-LEFFLER, EN SOMMARSAGA.
läsaren ej får tillfälle att se litet längre in i henne. Hvilket icke
hindrar, att hennes säregna typ är med beundransvärd tydlighet och
igenkänlighet framkommen, äfven som att bokens läsare få fullstän
digare känna Rolf Falk, hjälten, och förberedas fintligt till bekant
skapen med Ulla Rosenhane, hjältinnan, genom detta lilla tragikomiska
förspel. Nelly Nerman, »den blå», med sin menlösa småfågelstämma
och sina fasaväckande sociala reformförslag, Evelina Suhr, »rankan»,
med basröst och de mest föråldradt blida utlåtanden om skapelsens
herrar, badläkarens syster, »mörten», hvars kölvatten lyser af pietistiska
traktater, samt de glimtar man alt emellanåt får från konstnärskolo
niernas zigenarlif, alt detta hjälper oss hastigt till känslan af, hvilken
tid berättelsen tillhör; och det starka intrycket häraf är vigtigt i och
för uppskattning af den väntade tvekampen mellan romanens två
hufvudpersoner: den möjligen hopplösa kampen för framtida lycka
och gemensamhet i arbete, i uppoffringar, i hvila och i glädje öfver
lifvets gåfvor.
Alldeles hopplös har man svårt att tänka sig den; i hvilket fall
man utan ifver skulle fortsätta läsningen. Både Ulla och Falk hafva
så stor vördnad för naturen, så utprägladt sinne för det verkliga i
allting, äro så aktiva och på sina egna förfaranden vakna skaplynnen,
så litet verldsliga, härmande eller osjälfständigt burna på opinions
vågorna, att det alltid i hvarje sak skall finnas någon punkt, där de
ana det berättigade i hvarandras motiv och måste längta efter full
gemensamhet. Å andra sidan, stå de gent emot hvarandra så olika,
så rakt motsatta genom uppfostran och arbetsraål; han allmän-mänsk
lig och i bästa mening praktisk, glödande varm för samhällets sunda
framtid och färdig att, för målets skull, gladt och härdigt taga upp
på vägen äfven de erforderliga medlen; hon hängifven ett alldeles
särskildt intresse först och sist dock utvecklingen af sina egna,
geniala anlag.
De äro unga i både inre och yttre mening, därför ovilkorligen i
viss mån sanguiniska, trots hennes, den mera egoistiskt utvecklade
partens redan från början öppna blick för alla påtagliga faror, och
själfva ungdomen skall under de första åren hjälpa dem igenom
tusental af svårigheterna. Man finner det inbjudande att få vara med
om det äfventyrliga försöket; hvari man dock genom En Sommar
saga blott ledes öfver första styckena af inledningen. Ej för ett enda
ögonblick från första raden i boken till den sista är intresset för
hufvudpersonerna slappadt. Men icke blott vid slutet af första delen,
äfven vid slutet af den andra känner man med ömt deltagande i
fall man öfver hufvud är mäktig af sådant utan en författares lyriska
utbrott —, att dessa två unga människor tillsammans hörja en alt
annat än trygg färd på lifvets lättrörda, skiftesrika, stormdigra, leende,
grymma haf.
404
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
