Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S. SCHANDORPH, DET GAMLE APOTHEK.
Bolberg. 1 denna trängre ring af personer, tillhörande »Det gamle
apothek» eller associerade därmed, inflätar sig vidare strax från början
af berättelsen en teologisk kandidat, snart pastor, Brinckmann, hvilken,
tack vare en energisk sentimentalitet samt Fannys fullständigt vilse
vridna uppfostran och våpiga omgifning, lyckas blifva hennes gynnade
beundrare, fästman och make för att inom kort, efter en välment men
gagnlös presterlig verksamhet, lemna henne efter sig som en ung och
vacker enka. I en yttre ring kring dessa personer märka vi där
näst, förutom kapten Fricks moder samt några ungdomsväninnor till
Fanny, hvilka dock icke utöfva någon inflytelse på händelsernas gång,
en proprietär, Ulkeböl, samt en bonde, gårdmanden i Terslöv Kristen
Povlsen och dennes hustru Kathrine.
Sedan vi sagt, att den halft utlefvade kapten Frick, trots en
hela boken igenom itererad benägenhet för Fanny, aldrig kommit
henne närmare än som en halft fruktad, halft beundrad onkel, att hon
i stället blifvit gift med Brinckmann och enka, att Yismann blifvit
aflägsnad från apoteket, att det är hans slugare och sämre efterträ
dare, Bolberg, som inlockat kanslirådet på den fabriksanläggning,
hvilken framkallar hans ruin, att därpå Bolberg, för att reparera af
färerna, sätter eld på apoteket, hvilket leder till hans egen under
gång, kanslirådets död och fru Kamps sälla inträde i ett nytt äkten
skap med kapten Frick, samt att slutligen de sista kapitlen i boken
låta oss ana, att Fanny, sedan hon såsom skolföreståndarinna gifvit
sitt bidrag till slägtets höjande, skall sluta såsom fru Vismann, så hafva
vi något så när relaterat alt af yttre tilldragelser, som i hela den digra
volymen kan hafva någon betydelse. Dessa tilldragelser äro icke af någon
större märkvärdighet och sakna icke häller, särdeles i episoderna kring
eldsvådan, reminiscenser af en äldre romanskolas benägenhet för den
fadda och banala utvägen att låta lyckträff och schicksal spela en af
görande rol.
Bokens tyngdpunkt ligger således icke i dera. Hade hon icke
ett annat värde, skulle hon, lång som hon är, blifva ganska tung att
genomläsa.
Det är i karaktersteckningen, i en lugn, enkel och osökt skildring
af de uppträdande figurernas inre, som Schaudorph denna gång excel
lerat. Ingen enda af dessa figurer med undantag möjligen för Bolberg,
hvilken är en något så när vanlig lymmel af det oborstade slaget och
med tendens mot skurkaktighet, samt fru Kamp, hvilken kännes igen
från hundra håll, ingen enda utaf dem saknar eljest sitt intresse.
Främst med hänsyn till omsorgsfullt arbete står kanslirådet, en
skarpt iakttagen och ända till de hemlighetsfullaste känslofaserna
korrekt tecknad figur. Omgifven af vällefnad alt från vaggan är han
monumentalt ytlig; rättskaffens utan kamp mot någon lidelse närer
han i hjärtat, såsom i cn fet trädgårdsjord, millioner orena frön. Intet
408
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
