Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordisk tidskrift. 1886. 29
S. SCHANDORPH, DET GAMLE APOTHEK.
enda bryter upp till handling, kulturen rensar ytan af den feta jorden;
men man känner, att det icke är af den ringaste verkliga kärlek till
det som är heligt och rent, som den gamle mannen är ett af denna
verldeus ostraffliga barn, utan endast af tam klokhet och riktigt fros
sande förnöjelse öfver det goda han har. Kielland skulle antagligen
låtit sin harm öfver denna herre gjuta en något mer skarpt frätande
syra i stilen, och våra yngre svenska naturalister hade väl omtvålat
både samhälle, kyrka och en hel del andra faktorer för hans skull;
men hr. Schandorph har bara tecknat honom, helt enkelt, med ett
litet förstulet ögonkast af godt förstånd någon enda gång till läsaren,
men häller intet mer. Och dock har endast sällan en diktare här
uppe hos oss på ett förfärligare sätt i en enda figur gifvit oss alle
sammans i denna syndiga tid och en hvar för sig i synnerhet de
allra allvarsammaste ting att tänka på. Just därför, att vi uti åratal
så ofta smärtsamt måst protestera emot literaturens benägenhet att på
opersonliga förhållanden lasta skulden för personliga öfverträdelser,
och protestera framför alt af det skälet, att bakom dessa förhållanden
stå makter, heliga och oersättbara, hvilka icke hafva tillfälle att för
svara sig, just därför är det oss så mycket kärare, att såsom nu få
inregistrera fall, där rättskaffens hänsyn härvidlag äro iakttagna. Det
är sannerligen icke af benägenhet att dyrka denna tidens gudar, som
vi dragit i härnad mot naturalisterna, utan därför, att deras bot synts
oss, blandande rättvisa och orättvisa om hvarandra, vara än betänk
ligare än samtidens sot.
o v
Några drag hos den ostrafflige Pramman äro gräsliga, såsom de
glimtar af förstulen vällust, med hvilka han, redan då hon är ett
växande barn, mottager sin sondotters smekningar, eller det hemliga
frosseri, hvarraed han njuter vin, äfven i enrum, och detta slut
ligen till den sunda besinningens döfvande. Men det är sanning i
dessa drag, och därför har det varit rätt att taga fram dera i det rik
tiga sammanhang, hvari de här stå.
Näst Pramman äro tvifvels utan Kristen Povlsen och dennes
hustru bäst tecknade. Här finnes natur ända ut i de yttersta dragen
och intet smicker, men dock en fullhet af trofasthet och heder, som
göra godt midt i den unkna omgifningen. Några saker, såsom alt
det som rörer bondkvinnans ställning till sin man, äro rent af förträff
liga, somliga repliker dem emellan dukater värda.
Mycket god, ehuru, i förhållande till sin vigt för det hela, i sin
fromma menlöshet alt för bredt tecknad, är kapten Fricks moder, och
anmärkningsvärd, ehuru knappast fullt helgjuten, pastor Brinckraann.
Han är den sentimentala teologen, hvilken gör troslära, kärlek,
ämbetsutöfning, romanssång, kristlig huslighet och alt möjligt, som
han möter i lifvet, till ett slags estetisk vattensoppa, den han, from,
menlös och outtröttlig, vispar och vispar, tills han stupar vid randen
409
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
