Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S. SCHANDORPH, DET GAMLE APOTHEK.
af sin skål, utsliten, innan han ännu lefvat. Vi vilja på hr Schan
dorphs ord tro, att denna figur är möjlig, men sett honora hafva vi
aldrig i så fullgalen och fadd skepelse. Märkas bör, att han är
framstäld såsom otvifvelaktigt redlig; genom detta fina drag ökar hr
Schandorph i själfva verket det sönderslitande trista intryck han gör.
Vi ville köra ut honom ur våra rum, om vi träffade honom där, ty
han är klibbig; men vi stå i förlägenhet för honom, ty med egen
vilja har han icke gjort ens en fluga något för när.
Af temligen artificiel komposition är hr Visman. Anda tills han
blir bortkörd från apoteket är han i sin uppskrufvade långodsidealism
dock en temligen blodverklig människa, men när han kommer igen,
tydligen afsedd att framställa den demokratiska dygden i motsats mot
det haltlösa slägte af gammalrojalism, omklädd med nationalliberalism
och tomma fraser, som Pramman med konsorter representerar, så är
han oss mer en abstraktion än en verklighet, och vi kunna ej undra
på Fanuys önskan att vinna något uppskof med den förbindelse han
åtrår. Och så slutligen Fanny! Ja, hon skall vara fostret af kansli
rådets bortklemande och fru Kamps konventionella uppfostran, och
har äfven såsom sådant många drag, som vi kunna förstå. Men vid
sidan af dessa har hon också blifvit iklädd andra, som äro oss så
mycket mer obegripliga; och då hon till sist genom populärt filo
sofisk läsning skall omvändas till någon sorts ny människa, förefaller
hon oss minst af alt verklig eller sannolik. Vi antaga såsom möjligt,
att den förtäckte cynikern, kapten Frick, under en tid af hennes
första ungdom kunnat hafva något slags döfvande välde öfver henne,
och vi antaga äfven, att hon, oerfaren och förvillad, kunnat falla i
teologen Brinckmanns armar, samt förlåta henne, att hon, vid alt
närmare bekantskap, alt mindre kunnat älska denne, ja vi sympatisera
starkt med henne, då hon slungar ut, att det gamla Spoteket är »et
rigtigt tempel for snæverhjertet egenkjærlighed, for intelligent spids
borgerlighed»; men då hon sedan gör upp sina. teorier om egande
rätten »jeg ved, jeg har ingen moralsk ret til dette belöb (hennes
arf), da ikke en eneste skilling deraf er samlet ved mit arbeide»
teorier, som hon emellertid med en egendomlig volt i tankegången
tills vidare underlåter att efterlefva, samt då hon till dessa teorier
fogar det från en mängd nya diktverk kända behofvet att »længe være
ene» (tidsterminen fixeras strax därpå till jämt fem år), och likaledes
då hon till sist skall godtgöra sin lefnads föregående misstag medelst
upprättande af en asyl för den yttersta nödens barn, då är hon en
konstruerad romanhjältinna lika väl som de gamla, nu förkastade ro
manernas damer, med den skilnaden blott, att det är den moderna
dygderomantiken, som tvingas in i henne, i stället för det månskens
svärmeri, som en äldre tid föredrog. I bakgrunden skymtar den
irringen, att det först är efter en tiderymd af nyttig verksamhet såsom
410
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
