Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJALMAR EHGREN.
boningar voro bus eller jordkulor eller tält af hudar. Den ursprungliga
meningen kan väl hafva varit af enklaste slag, just som den ursprung
liga meningen af vårt ståtliga ’hof’, eller af franskans cour (lat. cohors,
cors) ’hof’ var ’inhägnad’.
Och om de beslägtade orden för ’häst’ (Sim, equus, hippos, apvas)
bevisa, att våra förfäder kände detta ’snabba’ djur, följer dock ej däraf
med nödvändighet, - att det var den tämda hästen de kände.
Ån vidare, tydligen beslägtade ord hafva understundom ganska
olika betydelse, och det är cj alltid möjligt att afgöra hvilketdera, som
bevarat den mera ursprungliga meningen.
Om det franska coin och det engelska coin hafva så olika bety-
O J
delser som ’hörn’ och ’mynt’, kunna vi dock lätt förvissa oss om de
båda ordens ursprungliga mening, emedan vi ega deras historia, hvilken
visar, att gammalfranskans coin (fr. lat. cuneus ’kil’) menar en ’kil’, ett
’hörn’, en ’kil-lik stämpel för ett mynt’ och slutligen ett mynt’. Men
om vi finna att gr. drus och kclt. daur båda mena ’ck’, medan de
beslägtade goth. trin och sanskr. dras mena ’träd’, då ega vi intet
säkert kriterium för bestämmandet af urformens mening.
Slutligen, när till pröfning föreligga flera efter alt utseende be
fryndade ord, kunna vi alltid vara förvissade om, att ej ett eller flera
bland dem blifvit lånade från något af slägtspråken, eller att de ej
alla blifvit upptagna från något obefryndadt tungomål?
Naturligen få vi här mycken hjälp af språklagarna, då ett ords
främmande härkomst vanligen röjes af dess yttre form. Men detta är
likväl icke alltid förhållandet. Så länge ett ords främmande börd tyd
ligen uppfattas af språksinnet, undgår det vanligen de fonetiska för
vandlingar, som inhemska ord äro underkastade, men när det en gång
vunnit fullt burskap i språket, gifver det ofta vika för desamma. När
latinska ord, sådana som dietare, draco, diseus, biccarium, tegula etc.,
blifvit fullständigt inympade på tyskan, bevarade de ej längre sina
konsonantljud oförändrade, utan dessa följde den allmänna Ijudskreds
lagen och blcfvo i gammalhögtyskan tihten (tysk. dichten), tracho (tysk.
Drache), tisc (tysk. Tisch), pechar (tysk. Becher) och ziagal (tysk. Ziegel).
I själfva verket finnas nu i tyskan ej så få ord, rörande hvilka
språklärde tvista, huruvida de böra anses lånade från latinet eller ej.
Men om en dylik osäkerhet kan uppstå, där vi ännu röra oss inom
historiska språkperioder, och när vi betrakta två så olika dialekter som
tyskan och latinet, huru skulle vi alltid kunna känna oss vissa, då vi
530
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
