Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE INDO-EUROPEISKA FOLKENS URSPRUNGLIGA HEM OCH KULTUR.
Ordens olikhet kan bero antingen däraf, att redan urspråket egde
mera än ett ur samma rot bildadt namn för samma eller närbeslägtade
begrepp (ett i andra språk ingalunda sällsynt förhållande: jfr vårt
byggnad, byggning, bygge; dugtig, duglig, dugande o. s. v.), eller att
den ursprungliga ändeisen blifvit afnött eller utbytt (jfr förlusten af
engelska infinitiv-ändelsen -en: fall, hold, förr fallen, holden tyskans
fallen , halten; eller utbytet i medeltidsengelskan af den romaniska infini
tiv-ändclsen för den germaniska: changer :chaungen; chanter: chaunten; etc).
A andra sidan kan ej bestridas, att olika språkdialekter, hvilka ega
samma verbalrötter, kunna ur dem själfständigt hvar för sig utbilda
namn af öfverensstämmande betydelse. Sådana nybildningar försiggå
i synnerhet, när ett språk myntar ett nytt ord efter ett annat språks
föredöme, och i dylika fall öfverensstämma ofta modell och kopia i både
rot- och aflcdnings-element. Tyskans dampfer och danskans damper äro
båda, under dessa språks själfständiga tillvaro, bildade af de identiska
rötterna dampfen och dampe; och vårt ’stad’ är antagligen en efter
bildning af tyskans stadt.
Vidare är det af mycken vigt att iakttaga, att den nuvarande
meningen af befryndade ord ej alltid kan accepteras såsom motsvarande
deras ursprungliga mening. Ordens betydelse, kärnan i den omgifvande
hylsan, är nämligen ej mindre utsatt för förvandling än dess yttre
form; stundom är den det äfven vida mera. Och det af oss kända
meningsvärdet kan vara till den grad förändradt, att det ingalunda
skulle kunna inlösas af en forntid, som ej egt våra kulturbegrepp.
Ordet stad kan för vår inbillning framkalla ett Berlin eller London,
medan dess äldre högtyska form stat blott menade ’plats’. Engelskans
town menade ursprungligen, såsom ännu i dag dess tyska tvilling-form
zaun, ’inhägnad’, medan city, liksom italienskans cittä och spanskans
ciudad, leder tillbaka till det latinska civitas ’samhälle’; och det franska
ville för oss till latinets villa ’landthus’.
Vid betraktandet af dylika meniugsförvandlingar, huru kunna vi
väl känna oss vissa om det betydclseförhållandc, som eger rum mellan
slägtparet polis, puris (’stad’) å ena sidan och deras indo-europeiska
urform å den andra? Alt hvad vi kunna påstå är, att urspråket an
tagligen egt ett ord af sådan form och betydelse, att polis, puris med
begreppet ’stad’ kunnat nedstamma därifrån.
Så, likaledes, om domus, domos, damas (’hus’) få bevisa, att våra
förfäder egt bostäder, kunna vi dock ej däraf sluta, huruvida deras
529
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
