Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordisk tidskrift. 1886. 38
FRANSKT MÅLERI OCH TYSKT.
Broziks tafla är känd från verldsutställnino-en i Paris 1878. Präktiga
O O
typer, effektfull gruppering, vacker stoffbehandling och en utmärkt
interiör som bakgrund, för det hela. Nästan en bättre verkan än i
målarens senare, mera raffinerade sammanställningar.
Och Makarts Katarina Cornaro, här förträffligt insatt i trapphusets
öfversta väggfält, gör sig som dekoration vida bättre gällande än om
den sutte som tafla bland andra dylika på en vägg.
Förutom Makart är det Wislicenus och Paul Meyerheim, som deko
rerat denna praktfulla vestibul jag beskrifver endast den därför att
den synes| mig så typisk. Öfver Wislicenus’ fyra årstider har Meyer
heim haft frisen till sitt förfogande, och den har han fylt med ett
helt naturlif af naiva sagofigurer. Tomtarna sopa undan snön kring
naturens slumrande gudinna, när våren kommer, den lilla näpna amorinen
gifver småfåglarna en sånglektion i skogen, skogsfrun stickar på sitt
mosstäcke, tomten kör halmlasset, draget af harar, eller jagar han
flyttfåglarna uppåt norden eller ligger han på magen öfver en
stenhäll uppe i bärgen, språkande med stengeten eller sitter han
uppe på en gren med sin lilla lykta, berättande sagor för ugglorna i
höstnatten. En hel lustig sagoverld, ypperligt på sin plats här. Och
så fortsätter dekorationen i takets prydnad med rosor och guirlander.
Alt fantasirikt och yppigt i de finast afvägda färger.
Till denna sal bildar Makarts »Katarina Cornaro» bakgrunden.
Bakom den hvita marmorbalustraden och de hvita kolonnerna verkar
lians färgskala kraftigare än någonsin. Minst af alt är den natursann
men hopstäld med fulländadt koloristiskt raffinemang.
Taflan är ofta beskrifven. Det är en skimrande teaterscen med ett
öfvcrfiöd af kostbara stofter, som smeka ögat, af siden och guld, blän
kande vapen, en yppig arkitektur, blommor och flaggor. Stofferua äro
hufvudsak, vid personerna fäster man sig mindre och de äro häller
knappast annat än kläduppbärare, statister af föga vigt och betydelse.
Efterveriden har varit sträng mot den en gång afgudade Makarts
konst h Man har påvisat tomheten hos den store dekoratören, visat
huru den granna ytan ej bar något äkta lif bakom sig, huru konstladt,
osant, själlöst altsamman var. Dekorationer men ingenting annat.
1 I den ofvan omnämda uppsatsen om parisersalongen 1883 beklagar Adolf
Rosenberg att Makarts »Sommaren», »som tillhör denne konstnärs ljusaste och soli
gaste, målningar», ej funnit nåd för pariserkritikeu, hvilken däremot visade nog
dålig smak att den berömde Fritz Uhdes »Låter barnen komma till mig».
539
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
