- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri / 1886 /
540

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GEORG nordek svan.
Men vänder jag ryggen åt den anspråksfullt prunkande venetianska
renässansbilden och går in i grefve Raczynskis samling, som fått hus
rum i Nationalgalleriets öfversta våning, så finner jag dår en liten
skizz af Makart, och ju längre jag ser på den, dess mera lår jag mig
att se den upphöjde och neddragne konstnären i det rätta ljuset.
Det är en liten fårgskizz, raskt hopmålad i breda, duktiga drag,
djärft och yppigt. En strid mellan centaurer och nymfer, vild brott
ning, nakna kroppar. Här triumferar Makarts liffulla fantasi, hans
lätthet att skapa och hans koloristiska sinne. Så liten skizzen än är,
så verkar den mera anslående i färgen än de stora prakttaflorna. Men
hade Makart utfört den, så hade säkert friskheten i denna glada färglek
gått förlorad. Nu verkar den just genom det ursprungliga, det sub
jektiva och när har man eljes kunnat finna det i Makarts konst?
Upphängd ibland en mängd gamla taflor från vårt århundrades midt,
mellan Kaulbachs herdegosse, Delaroches slätstrukna kampagnabönder,
Theodor Hildebrandts karaktärslösa »Edvards söner», verkar denna skizz
af Makart såsom en liten Rubens, kraftig och rask, resultatet af en
lycklig ingifvelse, en djärf fantasi och en lätt, bred, full och frisk
penselföring.
* *

*


Berlins Nationalgalleri gifver mest intryck af en historisk tafvel
samling. Nya taflor inköpas dit ofta nog, men den yngre tyska konsten
söker man där förgäfves. Ej ens en så ansedd man som Karl Gussow
professor vid akademien i Berlin för öfrigt har kiinnat komma
dit in. Det är karaktäristiskt att man i denna omp-ifning finner Broziks
Ö O
duk verka så frisk och omedelbar, mera modern än det andra, man här
ser i historiemåleri. Men ser man däremot Brozik i Paris, tycker man
att det han visar är konst från i går, sådant som man trots den aktnings
värda förmågan ej kan fullt intressera sig för, och detta just emedan
det är så arrangeradt, så föga omedelbart.
Detta framträder änmi mycket starkare i Broziks små moderna
interiörer och genrebitar än i hans stora historiska dukar.
Man har i Paris en annan måttstock än i Berlins Nationalgalleri,
hvarmed man dock ej får identifiera hela tyska konsten, endast den
så att säga officiella, den som staten tagit under sitt beskydd.
Många gamla bekanta ser man för öfrigt under vandringen i detta
museum.
540

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:23:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordtidskr/1886/0588.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free