Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEORG NORDENSVAN.
die Jungen» denna sirliga och muntra skildring af cn storartad barn
fest från stångpisktiden, står sig, äfven om man jämför den med äldre
målningar i samma stil.
Och så målar Kuauss på äldre dagar dessa båda helfigursportrått
Holmholtz och Mommsen friskt och liffullt, de båda vetenskaps
männen tagna i sitt hvardagliga, målade i sina arbetsrum. Det vore
orätt att här jämföra med Bastien-Lepage ...
Den gamle Edvard Bendemann, en af dlisseldorfsskolans stödje
pelare, den mildt elegiske skildraren af judafolkets sorg vid elfvarnc i
Babylon i Kölns museum, mer än öfverraskar genom sitt 1885
målade porträtt af professor Droysen, historikern. Bilden är i och för
sig frisk, ljus och kraftfull. Ställer man den i jämbredd med »Jeremias
vid Jerusalems fall» eller med någon af dessa den gamle mästarens typiska
historie-idyller, vid hvilka hans namn af konsthistorien blifvit oupplösligt
förenadt, så ser man först den himmelsvida skilnaden mellan vårt måleri
och den från århundradets midt. Det är ett älskligt drag i Bendemanns
konst och det har han ej bortarbetat, då han sträfvade att hålla jämna
steg med sin tid och att fortfarande stå i första ledet. Det liffulla i
Droysens porträtt hvars teknik ej är så alldeles olik Bonnats, kallt och
med något metalliskt i färgen som det är sätter det långt framför
Gustaf Richters och andra lokalstorheter, berlinpublikens utkorade, som
målat fältmarskalkar och generaler i Nationalgalleriet flera rent af
dåligt, andra utan vidare intresse. Richters konst har så litet verklig
karaktär, hans »Jairi dotter» målades ursprungligen som transparang och
verkade nog bättre som sådan än som monumentalt konstverk. Hans
porträtt äro stela och svaga i färgen, och man har svårt att förstå det
ofantliga rykte de vunnit.
Som kvinnoporträttör har den kraftfulle naturalisten Gussow, en af
det yngre Tysklands mest framstående konstnärer, uppträdt, ehuru ännu
ej inom Nationalgallcriets väggar. Det roade honom tydligen att visa,
att den omtalade råheten, brutaliteten i hans färg, lusten att chargera
ej är oåterkalleligt fastväxt vid hans måleri, och så målade han sin
unga barhalsade och bararmade skönhet i hvitt siden emot cn gulhvit
bakgrund, alt i de mest smekande mjuka och läckra färger, en så be
haglig bild, att den blef en af de främsta dukarne vid årets utställning
i Berlin.
En lust att anordna, att sammanställa är karaktäristisk för flertalet
af de tyska målarne, från de främste till de lägste. Därför går den
544
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
