Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANSKT MALERI OCH TYSKT.
moderna genombrytningen så forsigtigt i Tyskland’, ocli därför ger detta
lands måleri i stort sedt intryck af att vara från i går. Det kommer
så gärna atelierluft, skolreminiscenser in i taflorna. När det då är en
verklig kolorist, som för penseln, så ligger det nära till bands att han
öfvergår till att måla smekande, att öfverdrifva åt det hållet.
Man märker en liten dragning ditåt äfven hos Gussow. Hans dam
porträtt är väl sött, så vackert det än är, ett enda steg till och det
blefve sliskigt. Men här är lyckligtvis detta steg ej taget, utan bildens
med finaste känsla målade hufvud och hals bildar den finaste medel
punkt för den ljusa duken med dess smältande öfvergångar i ljusgult
och hvitt.
Att armarna och isynnerhet händerna äro så okänsligt och tråkigt
målade förvånar, då duken är signerad med ett så ansedt namn.
Huru mästerligt tyskar kunna måla ett stiliseradt porträtt, visar
professor Max Thedy i sitt utsökt präktiga gubbhufvud, där ej blott
drägten är gammaltysk utan hela hållningen och den energiska model
leringen i brunt äfven närmar sig de tyske renässansmästarne,
utan att bli torr eller osann för det. Thedy närmar sig här till Wilhelm
Leibl, den originelle men alltid gedigne Leibl, hvars bondetyper, ut
arbetade med den mest mikroskopiskt minutiösa noggranhet, intaga ett
alldeles särskildt rum i historien om vår samtida konst. Dresdcner
galleriet förvarar ett karaktäristiskt kvinnohufvud af Leibl, i Berlin har
jag ej funnit hans aristokratiskt raffinerade konst representerad. Det
ser ut som funne sig denna bättre hemma i Paris, där Leibl ej sällan
utställer sina små dukar.
Origincl är han i ofantligt hög grad men ej bizarr som Böcklin,
fantasten.
Arnold Böcklin är det stora undantaget i Tysklands moderna konst,
romantikern ex professo i vår realistiska tid. Man kunde jämföra honom
med Puvis de Chavannes, som äfven föraktar den nyktra verkligheten
oeh söker vagga in oss i en dröm om naturen i stället för att gifva en
trogen och enkel bild däraf. Men fransmännens strama, torra, stora
målningar med deras enkla linier och deras urvattnade färg gifva ett
helt annat slags intryck än Böcklins små dukar med deras ilsket skarpa,
häftiga, öfverdrifna och osmälta kolorit och deras groteska figurer, som
ofta stå helt och hållet urklippta ur sin omgifning, en naken sjöjungfru
till exempel mot en kompakt mörkblå vattenyta eller en ogenomträngiigt
mörkgrön löfvägg.
545
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
