Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKILDA ÅSIGTER
RÖKANDE
DE INDO-EUROPEISKA FOLKENS URSPRUNGLIGA HEM
OCH KULTUR.
AF
HJALMAR EDGREN.
11.
Alt sedan idéen om de europeiska, persiska och indiska språkens
slägtskap dagades, d. v. s. alt sedan Wilhelm v. Schlegels och Rasks
dagar, hafva språkforskarne ständigt haft ett öga för frågan om deras
hem och kultur, hvilka talade det mål, hvarur dessa språk nedstammat.
Men på allvar upptogs ej denna fråga till behandling, förr än teorien
om de indo-europeiska dialekternas slägtskap erhållit en fast, veten
skaplig grundval i Bopps »Vergleichende Grammatik» (1833—35).
I företalet till sina »Etymologische Forschungen», som utkommo
nästan samtidigt med Bopps verk, uttalar visserligen Fott offentligt den
åsigt, att den iudo-enropeiska racens urhem vore att söka i mellersta
Asien, eller, närmare, i näjden mellan Oxus och Jaxartes, på Himalayas
nordvästliga sluttning. Men denna åsigt hvilar snarare på sådana lösa
påståenden, som att »der Gang der Cultur ist im ganzen stets dem
Laufe der Sonne gefolgt», än på omsorgsfullt pröfvade historiska fakta.
Omkring tio år senare gjorde A. Kuhn det första anmärkningsvärda
försöket att bestämma våra gemensamma förfäders kulturtillstånd.
I sin uppsats »Zur ältesten Geschichte der indogermanischen Yölker»
(1845) kom han till den slutsats, att indo-europeerna redan vid den tid,
då de för flera årtusen sedan utgjorde ett folk, nått en ej oansenlig
utveckling.
Nordisk tidskrift. 1886. 40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
