Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJALMAR EHGBEN-
antydningar om, att man såg ned på kvinnan såsom mannen i duglighet
och värdighet underlägsen. Konsten att räkna var känd, åtminstone
upp till hundra: för ’tusen’ finnes intet allmänt indo-europeiskt ord.
Några bland stjärnorna voro namngifna; månen var tidens förnämste
mätare. Religionen var polyteistisk, en dyrkan af de personifierade
naturkrafterna. Dess ritual, af hvad slag det nu var, ntöfvades ej af
någon prestkast».
»Sådant var, i korthet beskrifvet, det enkla folk från hvilket de
mäktiga nationer, som nu länge varit den civiliserade verldens ledare,
synas hafva nedstammat.»
Som vi se, öfverensstämma Whitneys åsigter i mycket med Knhns;
men Whitney skiljer sig dock från Kuhn, liksom från Pietet och dennes
följeslagare, däruti att han förnekar dels att vår nuvarande kunskap är
tillräcklig för att gifva oss någon som hälst säker underrättelse om vår
folkstams urhem, dels att detta kunde hafva varit nära hafvet, dels att
våra förfäder egt någon sorts politisk organisation, dels att deras be
kantskap med järnet är bevisadt, och dels att de känt några andra
sädesarter än korn och möjligen hvete.
En mera afgjord inlaga mot indo-europeernas asiatiska ursprung
hade Latham i England redan gjort, innan Whitneys åsigter publicerats,
i det han i sitt arbete »Elements of Comparative Phiiology» (1862)
kanske för första gången gaf uttryck åt den mening, att Europa snarare
än Asien måste anses som den indo-europeiska racens vagga. Det skäl
han angaf för denna sin mening är emellertid af ganska allmän natur
och på intet vis mera öfvertygande, än de bevis, som anförts för den
motsatta teoriens riktighet.
Det förhållande, säger han, att af två beslägtadc folk det mindre
alltid är en sidogren af det större, såsom det engelska af det ger
maniska, och som i naturens rike arten är en varietet af slägtet, kan
anses vara ett tillräckligt bevis för, att de persiska och indiska natio
nerna utgrenats från de europeiska folkens solida stam.
Det falska i detta argument, hvars korollarinm skulle blifva, att
den ursprungliga indo-europeiska folkstammen måste hafva varit tal
rikare än något af de folk, som utgrenats eller kunna utgrenas från
densamma, behöfver knappast antydas. Det motsäges dessutom för
att nu påpeka blott ett välkändt exempel af det verkliga förhållandet
mellan den engelska och den amerikanska nationen.
O
570
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
