Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJALMAR EDGREN.
Vissa forskare liafva väl lagt mycken vigt vid en och annan öfver
ensstämmelse mellan den nordiska sagan om Völundr och den klassiska
om men de likheter som linnas synas bero på en tidig
vandring af den klassiska fabeln mot norden.
Om dessa förhållanden tyda därpå, att åtminstone smideskonsten
var okänd för våra stamfäder, leder en undersökning af de olika me
tallernas benämning i de indo-europeiska dialekterna också till den
slutsats, att endast kopparn varit i urtiden känd.
Sålunda finnes för guld inga andra gemensamma benämningar än
pers. zaranya och sanskr. hiranya, två likformiga ord, hvilka bestyrka
hvad man äfven på andra grunder har skäl antaga, nämligen att arierna
blifvit bekanta med guldet, när de en gång tillsamman bebodde de asia
tiska bärgsdistrikt, där guld ännu i flodernas sand påträffas i ymnighet.
Forskare, hvilka, liksom Pietet och andra, påyrka våra stamfäders
bekantskap med guldet, sammanställa det grekiska ordet chrusos för
ändradt, säga de, från cher-tios eller chru-tios med de två ariska
orden. Men, utom att det grekiska ordets rot svårligen låter sig förenas
med roten i de ariska formerna, är ock dess afleduingsändelse alldeles
afvikande från deras. En mera antaglig teori synes därför vara den,
att grekiskans chrusos blifvit lånadt från hebreiskans chäruz, en teori
så mycket lättare att antaga, som fenicierna varit bekanta med den
ifrågavarande metallen sedan urminnes tider, och som det är temligen
visst, att de öppnat de första guldminorna i Grekland.
Bland fynden i Po-traktens äldsta pålbyggnader har icke något
guld påträffats. Också synes latinets aurum, liksom germaniskans gulth
och slaviskans zlato, hafva bildats under hvartdera af dessa språks själf
ständiga tillvaro.
Om det altså är troligt, att det indo-europeiska stamfolket ej kände
till den ädla metall vi kalla guld, hvad skola vi säga om dess bekant
skap med silfret?
De språkforskare, hvilka hålla före, att våra stamfäder känt denna
’glänsande’ metall, hänvisa på sammanhanget mellan lat. argentum,
armen, artsath, pers. erezatem och sanskr. rajatam, till hvilka också
stundom lägges grek. arguros, hvars suffix likväl afviker från de öfriga
ordens.
Den etymologiska öfverensstämmelsen mellan de första fyra for
merna är oklanderlig, och deras samfälda vittnesbörd bör således ej
utan goda skäl förkastas. Sådana skäl synas emellertid föreligga.
576
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
