Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJALMAR EDGREN.
brons, men ei för järn. Antagandet af en senare betydelseförändring
från ’koppar’ (’brons’) till järn’ innebär alls ingen orimlighet och har
många analogier för sig.
Det synes altså, som om de europeiska ordens mening i detta fall
vore den ursprungligare.
Hvad åter beträffar valet mellan de två närbeslägtade betydelserna
’koppar’ och ’brons’, hjälper oss det förhållandet, att våra stamfäder,
såsom tämligen allmänt medgifves, känt hvarken tenn eller zink, ur
hvarje dilemma.
Kopparn synes altså hafva varit den enda metall, som våra stam
fäder känt till. Och då de vidare, så vidt vi kunna se, ej egt någon
benämning för smeden, hans yrke eller redskap, kunna vi väl antaga,
att de gjort bekantskap med kopparn endast i dess råa tillstånd och
på sin höjd förstått att med stenhamrar bearbeta den till ringar,
yxor etc.
Teorien att kopparn varit känd tidigare än järnet bestyrkes ock
indirekt af det förhållande, att järn ej hör till fynden i Po-traktens
pålbyggnader; samt däraf att det grekiska ordet chalkos ’brous’, ’koppar’,
ej sidéros jern’, gifvit upphof till detta språks tidigaste namn för ’smed’
(det homeriska chalkeus), och att det mycket användts till bildandet af
nomina propria och andra afledningsord, hvilket ej är fallet med sidéros.
Efter det Schrader sålunda sökt bevisa, att våra stamfäder tillhörde
senare delen af stenåldern, eller en begynnande kopparålder, öfvergår
han till en ny fråga: Hvilka voro de vapen våra stamfäder begagnade?
Och han söker visa, att både språkliga och arkeologiska vittnesbörd
angifva, att. deras vapen varit just sådana, som vi kunna vänta oss
tillhöra ett stenåldersfolk, nämligen stenar, klubba, spjut, yxa, pil och
båge, samt måhända ett kort stensvärd (jfr germ. sachs ’svärd’, be
slägtadt med lat. saxum ’sten’). Pilen omnämnes ännu i Rig-Veda
såsom försedd med benspets.
Den omständighet, att vapen och verktyg af sten äro vida van
ligare i norra Italien, där den indo-europeiska invandringen först begynte,
än i södra, bekräfta de på språkets och historiens vittnesbörd grundade
slutledningarna.
En undersökning om frågan, hvilka husdjur de tidiga indo-europeerna
egt, leder Schrader till den åsigt, att hornboskapen, geten, fåret och
hunden varit de enda; och just dessa, men inga flera, hafva verkligen
påträffats bland lemningarna i de schweiziska pålbyggnaderna. Ilvad
578
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
