Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEORG NORBENSVAN.
För öfrigt ha tyska historiemålare slagit in på den goda våg att
måla sin egen tid hållre än förflutna tider. A. von Werners tråkigt
Stela representationshilder (Berlinerkongressen, kejsarproklamationcn i
Versailles) ha, liksom Menzels ej mycket roligare kröningsbild från Kö
nigsberg 1861, föga betydelse, och samma förhållande är rådande med
Carl Wagners fredsslut i Versailles ’, där Bismarck är skildrad så pö
sande teatraliskt gentemot den förkrossade Thiers och den rufvande
Favre, att skildringen fått ett ofrivilligt ironiskt drag. Från tyska kolo
niseringarna på Afrikas kust, från Stanleys och andras upptäcktsfärder
hade tyska målare Gentz, Körner framstält flera scener till jubi
leumsutställningen, och dessa innebära ett vackert uppslag för ett vär
digt historiskt måleri, gjorda, som det säges, efter studier på stället.
Blir det fråga om förflutna tider, skildrar det moderna måleriet
hållre olika skedens karaktäristiska yttre än enstaka händelser, som då
inföll. Det kulturskildrande måleriet tränger undan historiemåleriet i
gammal mening. Alma Tadema har målat antiken, Leys medeltiden,
Meissonier sextonhundratalet och Menzel stångpisktiden med minutiös
detaljtrohet och med en inblick i tidernas skaplynne, så skarp man kan
önska. Det är människan, som skall skildras, ej en eller annan händelse,
som kanske ej ens är typisk för den tid, då den inträffat. Det är ej
blott kostym-måleri, det är tidens egen gestalt vi vilja ha. Och så
omedelbart har denna dock aldrig ens af det mest skarpsynta snille
blifvit återgifven, som detta snille kunnat skildra de människor och det
lif, han själf sett och målat direkte efter naturen, ej efter bok- och konst
studier. Vatteau är ännu pålitligare, ännu mer typisk än Menzel eller
Meissonier, van Eyck mera än Leys.
Det fins tyska företrädare för den historiska genren, som knappast
äro annat än kostym- eller teatermålare. Karl Becher till exempel.
Hans venetianska scener äro vackert anordnade och vackert målade,
stå högt öfver medelnivån af dylika kostymtaflor. Men hur enformiga
bli de ej! Samma guldhåriga dam, samma mörka riddare, samma siden
tyger och guldkåpor. Han klär sina modeller i kostymer tillskurna efter
en gammal modejornal, medan Konrad Kiesel flyttar modedamer i
skirmande siden och omgifna af modern lyx upp inom sina ramar.
Kiesel är en af dessa, hvars koloristiska sinne gjort honom till publikens
och damernas gunstling. Kiesels taflor åro alltid vackra och som vägg-
1 Ej att förväxla med Donner von Richters »Fredsslutet i Frankfurt».
586
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
